DemensSam https://demenssamorebro.se Samverkansmodell för demensvård och omsorg Thu, 12 Apr 2018 10:01:54 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=6.9 R&R – Omvårdnad https://demenssamorebro.se/uncategorized/rr-omvardnad/ https://demenssamorebro.se/uncategorized/rr-omvardnad/#respond Tue, 12 Aug 2014 08:32:30 +0000 http://demenssamorebro.se/?p=168

En värdegrund har till uppgift att vägleda vårdarna i det dagliga arbetet och i etiskt svåra situationer.

Enligt de nationella riktlinjerna behövs i landstinget och kommunerna riktlinjer och rutiner som säkerställer att personer med demenssjukdom:
– ska få sin integritet, sina rättigheter och sitt självbestämmande respekterat
– ska få tillgång till insatser på jämlika villkor, inte diskrimineras och att insatserna är lättillgängliga.
– ska känna sig trygga.

I vården av personer med demenssjukdom i landsting och kommuner behövs en ständigt pågående diskussion på alla nivåer med utgångspunkt i värdegrunden och etiska dilemman.

Etik är en del av värdegrunden och handlar om vad som är gott eller rätt i en situation. Vårdaren har ett etiskt ansvar som innebär att bedöma och fatta olika beslut med stor ödmjukhet och förståelse samt att vara medveten om den makt som ligger i en yrkesutövning, där personen med demenssjukdom kan vara helt utlämnad till vårdaren.

Om personen på grunda av demenssjukdom inte själv klarar av att ta tillvara sina intressen och det inte finns någon annan som kan göra detta, ska socialnämnden ta initiativ till att involvera god man eller förvaltare. Se speciellt kapitel.
Socialstyrelsens etiksida

Örebro läns rekommendationer

En gemensam värdegrund med tydligt budskap gällande människosyn, värderingar och etiskt förhållningssätt ska finnas på varje arbetsplats. Värdegrunden ska vara förankrad hos personalen och ska genomsyra det dagliga arbetet.

I kommunerna och landstingets verksamhet behövs rutiner och arbetsmetoder där personen med demenssjukdom ses i sitt sammanhang och som en unik person. Som hjälp till detta bör följande beaktas i omvårdnaden:

Samtal – att bli tillfrågad och lyssnad till. Att få berätta och uttrycka sina önskemål, hur man är van och vem man är och få stöd att få ihop fragment av minnen.

Anhöriga är en viktig resurs – att ta tillvara det som kan komplettera personens egen berättelse.

Kontaktmanaskap – ger möjlighet att bygga upp en relation och ger förutsättningar till samtal och tillit.

Meningsfulla aktiviteter - är olika för varje person och starkt kopplad till den egna identiteten.

I dokumentation och individuella genomförandeplaner/vårdplaner – ska personens identitet, egna önskemål och vad som är meningsfullt och ger livskvalitet för just denna person tydliggöras.

Av de nationella riktlinjerna framgår att ”all vård och omvårdnad och omsorg för personer med demenssjukdom bör bygga på personcentrerat förhållningssätt och multiprofessionellt teambaserat arbete”.

I Örebro län pågår sedan lång tid ett omfattande samarbete mellan landstinget och kommunerna inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Syftet med samverkan är att bedriva en god vård och omsorg med god kvalitet och ett effektivt resursutnyttjande till gagn för de länsinnevånare som behöver hjälp och stöd. Samarbetet sker i politiker- och tjänstemanna grupper samt genom nätverk av olika verksamhetsföreträdare inom socialtjänsten.
En mängd avtal och överenskommelser om gränsdragningsfrågor inom vård och omsorg finns upprättade mellan Örebro läns landsting och länets kommuner. Dessa finns samlade i Samverkansportal för vård, välfärd och folkhälsa i Örebroregionen – VVF-sidan

I Hälso och sjukvårdslagen (HSL) och Socialtjänstlagen ( SoL) finns likalydande bestämmelser om att landsting och kommuner tillsammans ska upprätta en individuell plan när den enskilde har behov av insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården som behöver samordnas. Personer med demenssjukdom ingår i målgruppen som avses.

Örebro läns rekommendationer

En länsövergripande grupp Demensrådet har bildats med syfte att samverka kring bla utvecklingsfrågor.

Informationsöverföring mellan primärvården och kommunerna ska fungera så att inte den enskilde faller mellan stolarna. Tydliga informationsvägar måste upprättas mellan huvudmännen. Efter utredning och diagnos meddelas mottagaren i kommunerna om patienten lämnat samtycke.

Samverkan mellan huvudmännen i den direkta vården kring utredning, diagnostik och behandling/omvårdnad ska i enlighet med lokala rutiner upprättas för multiprofessionellt teambaserat arbete.

Nationella riktlinjerna rekommenderar att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör säkerställa ett multiprofessionellt teambaserat arbete inom vården och omsorgen, att underlätta bedömningar som kräver flera perspektiv eller kompetenser.

Den som har en demenssjukdom kan vara beroende av stöd från många yrkesprofessioner. Det kan behövas samverkan mellan yrkesgrupper och över organisationsgränserna.

Demensutredning, diagnos och medicinska uppföljningar ska i enlighet med primärvårdsprogrammet SPUNK i första hand ske hos primärvården. Endast i komplicerade fall kopplas specialist in, i de flesta fall är det primärvårdens läkare eller sjuksköterska som personen först får kontakt med. Kommunens arbetsterapeut, sjuksköterska eller demensteam är ofta behjälpliga vid utredning av demenssjukdom och skapar på så sätt en kontakt med personen och eventuella anhöriga. Arbetsterapeuten kan tidigt bedöma aktivitetsbegränsningar och eventuella behov av kognitivt stöd och hjälpmedel.
Förutom en medicinsk utredning måste de finnas psykosocialt stöd, omvårdnad och en gemensam uppföljning. Allt eftersom sjukdomen fortskrider kan det bli aktuellt med åtgärder från flera professioner så som biståndshandläggare, sjukgymnast, kurator, enhetschef, anhörigstödjare och omvårdnadspersonal.

SPUNK (pdf)
ViSam SIP

Örebro läns rekommendationer

Kontinuitet och helhetssyn är grunden för att det multiprofessionella teambaserade samarbetet ska fungera väl. Det bör finnas lokala överenskommelser för hur samarbetet ska utformas, med ett tydligt uppdrag.

Det multiprofessionella teambaserade arbetet ska organiseras så att professioner från olika huvudmän ingår t.ex. arbetsterapeut, läkare, kurator, sjukgymnast, enhetschef och biståndshandläggare. En av dessa utses till samordnare, alternativt att den som ser behovet kallar samman gruppen. I det multiprofessionella teamet bör lokala demensteamet eller annan funktion som t.ex. demenssköterska ingå.

Huvudsaklig uppgift för det multiprofessionella teamet är att samordna stödet för den demenssjuke personen i hela vårdkedjan, mellan landsting och kommunen.

För att det multiprofessionella teambaserade arbetet ska fungera utifrån personspecifika behov innebär det att man knyter till sig kompets som behövs vid den aktuella tidpunkten. Läkarkompetens krävs kontinuerligt under vårdförloppet samt tillgång till geriatrisk och psykiatrisk specialist kompetens vid behov.

För samverkan internt i kommunerna bör tydliga rutiner upprättas utifrån lokala förutsättningar, t-ex. lokala demensteam med olika yrkeskategorier (biståndshandläggare, omvårdnadspersonal, sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast och enhetschef) som deltar med sin professionella kunskap genom att t.ex. mötas vid omvårdnadsträffar.

Specifik kompetens om demenssjukdom behöver tillföras. Även personal från dagverksamhet och hemvården bör delta för att bidra till helhetsbilden av hur den enskilde fungerar sett över hela dygnet. Det lokala demensteamets uppgift kan vara att delta i utredning, följa upp insatta åtgärder och behandlingar, medicinskt och socialt, delta i gemensamma årliga uppföljningar, stötta patient och anhöriga samt utbilda, handleda och stödja personalgruppen.
Läkarmedverkan

Nationella riktlinjerna rekommenderar att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör ge personer med demenssjukdom en personcentrerad omvårdnad.

Begreppet personcentrerad omvårdnad innebär att personen och inte sjukdomen sätts i fokus och tar utgångspunkt i personens upplevelser av sin verklighet. Personcentrerad omvårdnad syftar till att göra omvårdnaden och vårdmiljön mer personlig och att förstå beteenden och psykiska symtom ur personens livsmönster, värderingar och preferenser. Den personcentrerade omvårdnaden innebär att personalen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten:

  • Bemöter personen med demenssjukdom som en person med upplevelser, självkänsla och rättigheter trots avtagande funktioner.
  • Strävar efter att förstå vad som är bäst för personen med demenssjukdom utifrån dennes perspektiv.
  • Värnar om personen med demenssjukdom och ge möjlighet till  själv- och medbestämmande.
  • Ser personen med demenssjukdom som en aktiv samarbetspartner.
  • Bekräftar personen med demenssjukdom i dennes upplevelser av världen.
  • Strävar efter att involvera personen med demenssjukdom i sociala nätverk samt i vården och omsorgen.
  • Försöker upprätta en relation till personen med demenssjukdom.

Örebro läns rekommendationer

Det finns rekommendationer under varje specifikt avsnitt
Larm
Skydds och begränsningsåtgärder
Nutrition
Tand och munhälsa
Trycksår
Inkontinens
Palliativ vård
Aktivitet
Kognitiva hjälpmedel
Bostadsanpassning
God man och förvaltare
Stöd till anhöriga

Uppföljning genom kvalitetsregistren se kapitel Uppföljning

Samverkansportalen för vård, välfärd och folkhälsa i Örebroregionen - VVF

Nationella riktlinjerna rekommenderar att Socialtjänsten bör erbjuda dagverksamhet som specifikt riktar sig till personer med demenssjukdom.

Dagverksamhet för personer med demenssjukdom är en del i en vårdkedja. Dagverksamheten kan bidrag till social samvaro, struktur och innehåll i dagen, dagliga aktiviteter och sysselsättning samt att avlösa anhöriga. För personer med demenssjukdom/minnesproblem som bor i ordinärt boende är riktad dagverksamhet ett sätt att säkerställa kontinuitet och kvalitet i anpassad miljö,  aktivitet och bemötande.

Örebro läns rekommendationer

Dagverksamhet för personer med demenssjukdom bör erbjudas i alla kommuner.

Dagverksamhet ska utformas med utgångspunkt i personens behov av kontinuitet utifrån sjukdomsbild, sjukdomsfas och ålder, gällande miljö, tider och aktiviteter enskilt eller i grupp.

Arbetssättet bör utgå från ett multiproffesionellt teamarbete, demenskunskap och erfarenhet.

Syftet med dagverksamhet är att ge vård och omsorg till personer med demenssjukdom och att samtidigt erbjuda anhöriga en tillfällig avlösning. Det finns ingen vedertagen benämning för dagverksamhet som enbart vänder sig till personer med demenssjukdom eller för dagverksamhet som vänder sig till både personer med demenssjukdom och personer utan demenssjukdom. Socialstyrelsen har därför valt att tala om

  • Blandad dagverksamhet då vi menar verksamhet som både vänder sig till personer med demenssjukdom och andra äldre
  • Dagverksamhet som specifikt är anpassad för personer med demenssjukdom då vi menar verksamhet som enbart vänder sig till och är utformad för personer med demenssjukdom.

Att erbjuda plats i dagverksamhet som är specifikt riktar sig till personer med demenssjukdom prioriteras högt i de nationella riktlinjernas prioriteringssystem.

Beslut om dagverksamhet enligt olika lagrum

Beroende på kommunens organisation erbjuds dagverksamhet med stöd av HSL (Hälso- och Sjukvårdslagen) eller SoL (Socialtjänstlagen)

I de flesta av länets kommuner finns speciell dagverksamhet som riktar sig till personer med demenssjukdom/minnesproblem. För att delta i sådan dagverksamhet behöver man inte ha en demensdiagnos utan man kan få delta om det finns tecken på kognitiv svikt. I de större kommunerna finns speciell dagverksamhet för dem som är i början av demenssjukdomen eller har kognitivsvikt som gör att de har  svårigheter att delta i annan dagverksamhet.

Ansökan
Vanligt vis görs ansökan  till dagverksamhet genom biståndshandläggare, sjuksköterska eller arbetsterapeut. Beslutet följs upp kontinuerligt.

Kostnad
Vanligen är det kostnadsfritt att delta i dagverksamhet. Det deltagaren betalar är en avgift som motsvarar kostanden för mat. I de flesta kommuner ingår taxiresa till dagverksamheten men det kan finnas undantag.

Stöd i hemmet
För att personer med demenssjukdom ska kunna bo kvar och känna sig trygg i hemmet så länge som möjligt är vården i hemmet en viktig del i vårdkedjan. Personer med demenssjukdom kan behöva hjälp att orientera sig och skapa en meningsfull tillvaro i hemmet. Personalen behöver ofta  gott om tid för att skapa en bra relation för att underlätta vård och omvårdnad.

Örebro läns rekommendationer

Följande faktorer är viktiga:

  • kontinuitet
  • tidig kontakt
  • gott om tid
  • lugnt bemötande
  • individuellt anpassat stöd både praktiskt och socialt
  • stöd till anhöriga
  • spetskompetens i hemtjänstgruppen

För att få bistånd till hemtjänst görs en ansökan hos kommunens biståndshandläggare. I några kommuner finns möjlighet till viss hemtjänst utan bistånd. Information finns på kommunernas hemsidor eller kan fås genom kontakt med respektive kommun.

Varje kommun ska utgå från den enskildes behov enligt SoL (Socialtjänstlagen).

Socialtjänstlagen (SoL) är både en ramlag och en rättighetslag. Att den är en ramlag innebär att den inte reglerar varje insats i detalj.

I någon kommun finns det speciella hemtjänstgrupper som enbart arbetar hos personer med demenssjukdom.

I de nationella riktlinjerna behandlas inte hemsjukvård som ett speciellt område.

 

Hemsjukvård
Landstinget har ansvaret för hälso- och sjukvård men läkare eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inom respektive organisation har att ta ställning till om sjukvårdsinsatsen kan betraktas som egenvård. I de fall det inte är egenvård  kan insatserna överföras till kommunen. Insatserna ges med stöd av Hälso- och sjukvårdslagen oberoende av om de utförs av landstingets eller kommunens sjuksköterskor. Inom kommunal hälso- och sjukvård finns möjligheten att delegera vissa uppgifter till undersköterskor.

Vid överföring av vårdansvar från landstinget till kommunen ska vårdplanering ske. Ansvarig läkare ska ha gjort en egenvårdsbedömning och konstaterat att sjukvårdsansvaret inte kan ligga på den enskilde utan hon/han behöver fortsatt stöd för sina sjukvårdsinsatser. En vårdplan skall upprättas i samverkan mellan den enskilde och vårdgivarna.

Egenvårdsöverenskommelsen (pdf)
Överenskommelsen Hemsjukvård (pdf)

Övriga kommunala insatser enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL)
Kommunens arbetsterapeut arbetar enligt HSL. I deras uppdrag ingår även ansvaret för de personer som normalt omfattas av primärvårdens insatser det vill säga både de som har kommunal hälso- och sjukvård och de som har kvar sin vård inom primärvården. Detta innebär att man inte måste ha ”hemsjukvård” för att få insatser av kommunens arbetsterapeut. Kommunens sjuksköterska arbetar enligt HSL. I deras uppdrag ingår de  personer som har hemsjukvård eller bor på särskitboende, om inte annat avtalts mellan huvudmännen. Sjukgymnasterna/Fysioterapeuter arbetar enligt HSL och är anställda av landstinget men utför även insater för personer som omfattas av kommunal hälso och sjukvård, är i behov av rehabilitering i hemmet eller bor på särskilt boende.

I de nationella riktlinjerna står ” En form av stöd är avlösning som kan ske genom att den demenssjuke vistas en tid tillfälligt på ett särskilt boende”

Detta är det enda som skrivs om korttidsvård i de nationella riktlinjerna och de nämns i samband med anhörigstöd. Därför finns inga rekommendationer om korttidsboenden i de regionala riktlinjerna.

Korttidsvård finns inom kommunerna. Vården kan ha olika inriktningar och vara utformad på olika sätt. För korttidsvård krävs biståndsbeslut

I vissa situationer kan annan ( t.ex sjuksköterska i kommunal vård) erbjuda en tillfällig plats. Snarast efter att insatsen erbjudits ska biståndshandläggaren göra en bedömning och vid behov ge bistånd till korttidsvård.

Bistånd kan också beviljas för flera perioder sk växelvård. När behovet av växelvård kvarstår efter en längre tid bör en vårdplanering genomföras för att ta ställning till annan vårdform.

Kostnaden för en korttidsplats varierar mellan de olika kommunerna.

Under de perioder som personen vistas på en korttidsplats går de vanligen inte till sin dagverksamhet eftersom flera olika miljöer kan vara svårt för demenssjuka personen att hantera.

Samverkan mellan den enskilde, anhöriga, dagverksamhet, hemtjänst och korttidsboendet är av största vikt. Målet med vistelsen måste alltid klart framgå.

Nationella riktlinjerna rekommenderar att socialtjänsten bör erbjuda småskaligt särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom. En psykosocial miljö som kännetecknas av trygghet och tillgänglighet och där man kan få ett meningsfullt innehåll i dagen.

Särskilt boende är behovsprövat och ges med stöd av socialtjänstlagen.

Särskilda boenden kan ha många olika beteckningar (äldreboende, sjukhem, omsorgsboende, demensboende, gruppboende mm). Man skiljer också på blandat boende och särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom.

Särskilt boende, specifikt för personer med demenssjukdom bör utformas i mindre grupper. Småskaligheten innebär bättre personkontinuitet. Detta kan främja kommunikationen och öka samvaron.  Det kan skapa förutsättningar för ökad självständighet i dagliga aktiviteter.

Den fysiska miljön i det särskilda boendet ska vara hemlik, färgsatt och utformad så att den underlättar att orientera sig i boendet. De boende bör ha ett eget rum med möjlighet att möblera med personliga tillhörigheter/möbler samt eget hygienutrymme. Därutöver ska det finnas gemensam lokal för samvaro.

En god psykosocial miljö fokuserar ofta på det personliga och individuella, tid och utrymme för meningsfulla aktiviteter och social samvaro, en generositet hos personalen att bjuda på sig själv och att ge det lilla extra och en flexibilitet vad gäller rutiner.

Bemanningen ska utgå från individens behov och vara tillräckligt för att möjliggöra ett meningsfullt innehåll i vardagen.

När sjukdomstillståndet övergår till behov av mer omfattande omvårdnad än stöd och hjälp i sin dagliga livsföring eller då personen utvecklar beteendemässiga psykiska demenssymtom kan det vara aktuellt med flytt till ett mer anpassat boende för den specifika målgruppen. Det är dock viktigt att alltid pröva med andra åtgärder innan flytt blir aktuellt. En flytt ska alltid gagna den sjuke.

Framgångsfaktorer för att erbjuda god livskvalitet för de boende i särskilda boenden är ett personcentrerat arbetssätt, namngivna kontaktpersoner och regelbunden uppföljning.

För att skatta livskvalitet hos personer som inte själva kan uttrycka sig finns ett instrument Qualid med vilket kontaktpersonen eller annan person som väl känner den sjuke kan skatta dennes livskvalitet.

Örebro läns rekommendationer

Särskilt boende specifikt för personer med demenssjukdom bör vara småskaligt boende. Småskalighet innebär att ett mindre antal personer får vård och omsorg i hemlika förhållanden i en mindre grupp och av en mindre personalgrupp.

Det särskilda boendet ska vara utformat efter de specifika behov som de personer med demenssjukdom som för tillfället bor i boendet har.

I de nationella riktlinjerna står” personer med demenssjukdom har samma behov av palliativ vård i livets slutskede som andra.

Den palliativa vården syftar, enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definition till att:

  • Lindra smärta och andra plågsamma symtom
  • Bekräfta livet och betrakta döden som en normal process
  • Inte påskynda eller fördröja döden
  • Integrera de psykosociala och andliga aspekterna av patientvården
  • Stödja patienten i att leva så aktivt som möjligt fram till döden
  • Stödja de närstående under patientens sjukdom och i deras sorgearbete
  • Genom ett tvärprofessionellt förhållningssätt inrikta sig på patientens och de närståendes behov
  • Främja livskvalitet och även påverka sjukdomsförloppet i positiv bemärkelse
  • Vara tillämplig i ett tidigt sjukdomsskede, tillsammans med andra terapier och syftar till att förlänga livet, såsom kemoterapi och strålning samt även de undersökningar som behövs för att bättre förstå och ta hand om plågsamma komplikationer.

Vård i livets slutskede kan ges både i det privata hemmet, på korttidsplats och i särskilt boende eller på kliniker som specialiserat sig på vård i livets slutskede.

En rekommenderad åtgärd vid palliativ vård är registrering i palliativa registret.

www.palliativ.se

I de nationella riktlinjerna finns följand rekommendationer angående fysiska begränsningsåtgärder för personer med demenssjukdom, Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör: Kontinuerligt observera och utvärdera hur personen upplever den fysiska begränsningsåtgärden. Erbjuda personalen utbildning och handledning för att minska användandet av fysiska begränsningsåtgärder

Fall bland personer med demenssjukdom är en vanlig orsak till att de läggs in på sjukhus. Risken att falla är större vid nedsatt kognitiv förmåga. Att befinna sig i nya miljöer exempelvis efter flytt till nytt boende eller byte av sjukhusavdelningar innebär ofta en ytterligare förhöjd fallrisk. Det är ofta en kombination av individens förutsättningar och miljön som är avgörande. Flera åtgärder i kombination med varandra som bedömning av fallrisk, kartläggning av tidigare fall, översyn av läkemedel, fysisk träning och förändring av miljön kan minska risken för fall och lidande.

Syftet med att använda skydds- och begränsningsåtgärder är att man vill undvika situationer där personen riskerar att råka ut för olyckor. Innan skydds och begränsningsåtgärder kan bli aktuella måste en riskbedömning göras. Utifrån riskbedömningen planeras vilka åtgätder som ska vidtas. Exempel på preventiva åtgärder är:  personalutbildning, förändring av miljön, höftbyxor, fysisk träning och översyn av läkemedel. När dessa åtgärder prövats och inte gett resultat kan, med personens medgivande och noggrann uppföljning, skydds- och begränsningsåtgärder vidtas.

Skydd- och begränsningsåtgärder får inte användas utan  personens samtycke!

Varken anhöriga, god man eller förvaltare kan samtycka i personens ställe och kräva att socialtjänsten eller hälso- och sjukvården ska använda skydds- och begränsningsåtgärder.

Enligt de nationella riktlinjerna… definieras begränsningsåtgärder som ”mekaniska anordningar som inskränker rörelsefriheten”.

Att ge läkemedel eller hjälp vid hygien, kan vara tvångsåtgärder om personen själv inte ger sitt samtycke alternativt tydligt ogillar åtgärden.

Exempel på mekaniska anordningar är sänggrindar, brickbord till rullstol, bälten eller individuella passiva larm (Läs mer under Larm). Hur och när dessa bör användas ska vara dokumenterat och informationen ska finnas lätt tillgänglig för den personal som utför omvårdnaden. Åtgärden ska regelbundet följas upp utifrån individens upplevelse.

”Skydds och begränsningsåtgärder inom vård och omsorg för personer med kognitiva störningar” (OVK)

Användningen av mekaniska anordningar kan inte på något sätt ersätta personalens närvaro!

Låsning av ytterdörrar är en skydds- och begränsningsåtgärd. När en person vill gå ut måste personalen ge stöd antingen till att få komma ut, med eller utan sällskap, eller erbjuda andra alternativ som gör att personen väljer att stanna inomhus.

Örebro läns rekommendationer

Alla beslut som tas om skydds- och begränsningsåtgärder kräver en riskanalys samt upprättande av vårdplan och inhämtande av samtycke. Dokumentation ska ske enligt lokala rutiner och utifrån respektive yrkesfunktion och lagrum i SoL, LSS och HSL

Rekommendationer enligt de nationella riktlinjerna.

  • Diagnostisera ätproblem med hjälp av bedömningsinstrument
  • Ge individuellt anpassat stöd vid måltider
  • Anpassning av måltidsmiljön
  • Regelbundet bedöma näringstillstånd (vikt, BMI, viktförlust och vikthistoria)
  • Öka personens näringsintag genom energiberikad mat och dryck, extra mellanmål eller konsistensanpassning
  • Öka personens näringsintag genom näringsdrycker

Det är inte möjligt att peka ut en enskild åtgärd som grund för att förbättrar förmågan för personer med demenssjukdom att äta. Det handlar i stället om olika åtgärder som tillsammans kan bidra till ett förbättrat kostintag, men det handlar också om att skapa en måltidssituation där personen med demenssjukdom känner sig trygg och säker och kan uppleva välbefinnande. De åtgärder som kan vara aktuella är individuellt anpassat stöd vid måltider (beröring, uppmuntran, att visa hur man gör, mimik, initiering med mera), ge personen möjlighet att själv ta mat och tillräckligt med tid för att kunna äta i lugn och ro, anpassa den fysiska miljön (kontrasterande färger i dukningen), ta hänsyn till kulturella och religiösa aspekter och att vid undernäring öka näringsintaget genom exempelvis energiberikning av mat och dryck, ex extra mellan mål eller konsistensanpassning. Näringsintaget kan också öka genom näringsdrycker. Det är vanligt med ätproblem vid sent skede av demenssjukdomen. Etiskt svåra situationer kan uppstå för anhöriga och vårdare om hur man ska agera. Det är viktigt att diskutera vilka åtgärder som ska vidtas.
Nutritionsrecept

Örebro läns rekommendationer

Strukturerade bedömningar av förmågan att äta samt risk för undernäring, individuellt anpassat stöd vid måltid, tillräckligt med tid att kunna äta i lugn och ro, anpassning av den fysiska miljön, hänsyn till kulturella och religiösa aspekter och att vid undernäring öka näringsintaget kan bidra till förbättrad livskvalitet, minskad risk för viktförlust, lågt näringsintag, undernäring och därmed sammanhängande sjukdomstillstånd.

Nationella riktlinjerna rekommenderar att regelbundet göra en bedömning av munhälsa

Det är viktigt att förebygga och behandla ohälsa i munnen. Att ge munvård till en person med demenssjukdom kan dock vara förknippat med etiska svårigheter som i sig förutsätter att den som ska ta emot hjälpen förstår varför handlingen genomförs och ger tyst eller uttalat samtycke till detta. Om man inte förstår varför vårdaren vill hjälpa till med munvård leder situationen lätt till ett reflexmässigt avvärjande beteende från personen som har demenssjukdom.

Dålig tandstatus kan medföra undernäring, smärtupplevelser, lunginflammation och frätsår i munnen. Muntorrhet kan medföra svårigheter att äta och svälja samt dålig tuggförmåga på grund av för få tuggkontakter vilket är riskfaktorer för undernäring.

Upplevelser av smärta från munhålan kan vara särskilt problematisk när det gäller personer med demenssjukdom då de kan ha svårt att lokalisera smärtan och att kommunicera sin smärtupplevelse. Ibland kan ett icke adekvat beteende som till exempel aggressivitet eller vägran att ta emot mat vara ett uttryck för smärtor i munnen.
Tandvårdsstöd
Munhälsa

 

Örebro läns rekommendationer

Genom att regelbundet göra en strukturerad bedömning av munhälsa kan hälso- och sjukvården och socialtjänsten förebygga, upptäcka och behandla ohälsa i munnen. En eltandborste kan underlätta vården.

Enligt de nationella riktlinjerna: En strukturerad bedömning med
riskbedömningsinstrument kan bidra till att identifiera personer med ökad risk för trycksår.

Personer med demenssjukdom i sent skede löper större risk än andra att utveckla trycksår. Trycksår ger upphov till stort lidande, främst i form av smärta. Dessutom ökar risken för medicinska komplikationer och förtida död.

Förebyggande och behandlande åtgärder mot trycksår är lägesändring, tryckavlastning, samt behandling av infektioner och nutritionsstörningar.

Kommunerna har ansvar för tryckavlastande madrasser och landstinget tillhandahåller behandlande madrasser.

Arbetsterapeuten förskriver tryckavlastande sittdynor efter individuell bedömning för de personer som är i behov av rullstol varaktigt.

Lokal madrassrutin (pdf)

Örebro läns rekommendationer

Bedöma risken för trycksår med hjälp av kliniska bedömningar och strukturerade bedömningsinstrument.

Förebygga och behandla trycksår genom lägesförändring, tryckavlastning och tryckminskning samt behandla de bakomliggande orsakerna

Nationella riktlinjerna skriver: Personer med demenssjukdom har större risk att utveckla urininkontinens än andra i motsvarande ålder. Risken ökar med demenssjukdomens svårighetsgrad.

En medicinsk utredning av inkontinens syftar till att finna och behandla bakomliggande orsaker till personens inkontinens. Personer med demenssjukdom kan uppleva komplicerade utredningar och undersökningar som kränkande, skrämmande och förvirrande vilket kan ligga till grund för beslut om att begränsa utredningens omfattning.

Det finns flera metoder för behandling av urininkontinens, som vaneträning, uppmärksamhetsträning, blåsträning och bäckenbottenträning. Ingen metod är specifikt utprovad för personer med demenssjukdom. Det är relativt vanligt att absorberande produkter används under kortare eller längre tid. Det händer även att kateter används.
Behandling vid urininkontinens

Örebro läns rekommendationer

I första hand ska hjälp och stöd ges vid toalettbesök genom att erbjuda toalettassistans i form av vaneträning, samt att tillhandahålla individuellt utprovade absorberande produkter. Absorberande produkter bedöms vara mer kostandseffektivt och minskar risken för medicinska komplikationer än långvarig kateteranvändning.

Risken att drabbas av förestoppning är högre för personer med demenssjukdom än genomsnittsbefolkningen. Cirka 60 procent drabbas jämfört med 15 procent i den övriga befolkningen.

Åtgärder för att förebygga förstoppning är fiberrik kost, vätska, fysisk aktivitet,  individuellt regelbundna toalettvanor och massage.

Örebro läns rekommendationer

Säkerställa regelbundna toalettvanor som förebyggande behandling. Erbjuda fiberrik kost och adekvat vätskeintag samt fysisk aktivitet. Erbjuda massage för att behandla förstoppning.

Nationella riktlinjerna rekommenderar att socialtjänsten bör erbjuda personer med demenssjukdom möjlighet att delta i individuellt anpassade aktiviteter inklusive fysisk aktivitet.

Demenssjukdomen leder till att personens förmåga till att utföra olika aktiviteter i det dagliga livet successivt försämras. Personen får svårt att ta initiativ och kan blir passiv. Det kan motverkas genom att ge personen möjlighet att delta i individuellt anpassade aktiviteter som till exempel hushållssysslor, utomhusvistelse, underhållning, social samvaro, musik och dans.

Dagliga aktiviteter är viktiga under hela sjukdomsförloppet oavsett boendeform. Syftet kan vara att ge dagen struktur och innehåll, skapa en känsla av tillhörighet i tid och rum, erbjuda en personlig sfär, bibehålla självkänsla och identitet. Individuellt anpassade fysiska aktiviteter har visat sig kunna förbättra mentala funktioner, kommunikationsförmågan och funktion i det dagliga livet.

Fysisk träning
Utöver den dagliga fysiska aktiviteten kan det många gånger vara nödvändigt att komplettera med individuellt anpassad träning av olika förmågor som benstyrka, balans-, gång- och förflyttningsförmåga. Träningen bör utföras regelbundet och med hög intensitet, på gränsen till vad personen klarar. Därför är det nödvändigt med regelbunden uppföljning och förändring av programmet vartefter personens förmågor förändras. Det är viktigt att hitta någon aktivitet som personen klarar av och som känns meningsfull. Exempel kan vara promenader – gärna i naturen, dans, gruppgymnastik eller QiGong. Fysisk aktivitet stimulerar aptit och förbättrar sömn samt motverkar förstoppning i många fall.

Sjukgymnasten/fysioterapeuten har en viktig roll för bedömning, initiering/planering av övningar, delegering/uppföljning av träningen för att kunna anpassa den vartefter förändringar sker hos den enskilde.

I Örebroregionens utbildningstrappa finns förslag på utbildning i det sk HIFE-programmet (HIFE = High Intensity Functional Exercise) som är utvecklat av sjukgymnaster vid Umeå universitet.

Örebro läns rekommendationer

Erbjuda individuellt utformade aktiviteter, stöd i dagliga livet och andra aktiviteter som för den enskilde upplevs meningsfulla, tex. promenader, gymnastik, hushållssysslor, underhållning och musik.

Aktiviteterna ska planeras utifrån den enskildes önskemål och förmåga. Planeringen ska framgå i genomförandeplanen

Kognitiva hjälpmedel
Nationella riktlinjerna rekommenderar att Hälso- och sjukvården kan erbjuda kognitiva hjälpmedel till personer med mild till måttlig demenssjukdom. Hälso- och sjukvården bör också ge stöd i användningen och följa upp alla användning av hjälpmedel.

Det finns olika hjälpmedel som underlättar att leva ett aktivt och självständigt liv. Tex gång- syn- eller hörsel hjälpmedel samt hjälpmedel för minnesstöd tex elektroniska kalendrar. Hjälpmedel förskrivs av arbetsterapeuter eller sjukgymnaster. Idag finns en mängd hjälpmedel att  köpa på öppna marknaden  t ex påminnare för medicinering och hjälpmedel för att identifiera föremål som tappats bort.

Erfarenhet visar att ju tidigare ett tekniskt hjälpmedel börjar användas, desto större är förutsättningarna att personen kan använda hjälpmedlet längre, trots progredierande sjukdom.

Bostadsanpassning
Spisvakt och andra anpassningar kan man få genom att söka sk bostadsanpassningsbidrag. Variationer mellan länets kommuner finns. Vanligen krävs ett intyg på den kognitiva förmågan från sakkunnig person tex arbetsterapeut eller demenssjuksköterska. Detta intyg bifogas den ansökan som skickas till respektive kommun.

Centrum för hjälpmedel (CFH)
Bostadsanpassningslagen (BAP)
”Ansvarsfördelning för medicintekniska produkter mm mellan Örebro läns landsting och kommunerna i Örebro län”. OVK (pdf)

Örebro läns rekommendationer

Berörd personal ska ha kännedom om vilka medicintekniska produkter som finns och känna till vem som ansvara för förskrivning och utprovning.

Förskrivning bör ske tidigt i sjukdomsförloppet.

Kontinuerlig uppföljning av förskrivna hjälpmedel och bedömning av nya behov vartefter sjukdomen fortskrider.

Nationella riktlinjerna rekommenderar att Hälso- och sjukvården bör erbjuda behandling med kolinesterashämmare mot kognitiva symtom till personer med mild till måttlig Alzheimers sjukdom. Hälso- och sjukvården bör även erbjuda behandling med memantin mot kognitiva symtom till personer med måttlig till svår Alzheimers sjukdom.

Det finns två typer av läkemedel som är godkända för behandling av kognitiva symtom vid Alzheimers sjukdom: Kolinesterashämmare (donezenitiva-pil, galantamin och rivastigmin) och memantin. Kolinesterashämmare är avsedda för behandling vid måttlig Alzheimers sjukdom och memantin för behandling vid måttlig till svår Alzheimers sjukdom.

Alzheimers sjukdom går ännu inte att bota. Kolinesterashämmare och memantin kan däremot bidra till personer med Alzheimers sjukdom under en period upprätthåller sin kognitiva (intellektuella förmåga) och funktionsförmåga. Kolinesterashämmare kan ge biverkningar.
En regelbunden uppföljning av läkemedlet syftar till att bedöma eventuella effekter eller om det kan sättas ut. Rekommendationerna avser personer med demenssjukdom både i ordinärt boende och i särskilt boende.

SPUNK III LE (Örebro läns program för utredning av demenssjukdom) tydliggör principerna för specifika demensläkemedel. Där framgår också hur BPSD-problem ska behandlas från medicinsk synpunkt.

Aktivitetsplan för läkemedelsgenomgångar (pdf)

Örebro läns rekommendationer

Läkemedelsgenomgångar bör ske i enlighet med ”Handlingsplan Äldre och läkemedel i Örebro län” . Uppföljningarna ska göras i samband med den årliga gemensamma sociala och medicinska uppföljningen samt vid behov. En strukturerad modell finns i SveDem registret. Ytterligare rekommendationer finns i ”Aktivitetsplan för läkemedelsdokumentation och läkemedelsgenomgång i samverkan med kommunerna och landstinget i Örebro län”.

Deltagare i läkemedelsgenomgångarna är personer i det multiprofessionella teamet.

Nationella riktlinjerna rekommenderar, vid beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör utreda de bakomliggande orsakerna till symtomen och åtgärda dessa.

BPSD definieras som symtom på störd perception, stört tankeinnehåll, förändrat stämningsläge och förändrat beteende. Beteendesymtom visar sig som till exempel fysisk och verbal aggressivitet, rastlöshet, skrik, agitation, vandring, plockande och sexuellt agerande. De psykiska symtomen omfattar bland annat vanföreställningar, hallucinationer, förändringar i stämningsläge, tvångstankar och ångest.

Någon gång under sjukdomsförloppet uppvisar 9 av 10 personer med demenssjukdom beteendeförändringar och/eller psykiska symtom. BPSD medför ofta lidande för personen själv och kan vara svårhanterliga för anhöriga och vårdgivare. Dessa symtom uppfattas ofta av omgivningen som större påfrestning än kognitiva och funktionella nedsättningar och är ett vanligt skäl till att personer med demenssjukdom flyttar till särskilt boende.

I kvalitetsregistret BPSD, finns en arbetsgång för att skatta, föreslå, genomföra och följa upp åtgärder. Skattning sker med hjälp av NPI skalan. Skalan mäter hur ofta ett symtom förekommer och hur intensivt de är. Med skattningen som grund föreslår teamet åtgärder för att minska personens symtom. Efter en tid gör en ny skattning för att se om de insatta åtgärderna har haft effekt eller om andra åtgärder ska provas.

Grunden för behandling är personcentrerad omvårdnad med översyn och anpassning av den fysiska miljön. Om personer med demenssjukdom uppvisar svåra beteendestörningar eller psykiska symtom och om insatta åtgärder inte visat sig få effekt kan behandling med läkemedel bli aktuellt.

Örebro läns rekommendationer

Det finns vid BPSD en risk att vid svårhanterliga situationer gå för snabbt till medicinska åtgärder, utan att den utlösande orsaken är ordenligt utredd och andra åtgärder prövade. Innan åtgärder sätts in måste symtomen identifieras, tolkas och sättas i sitt sammanhang. Fokus ska ligga på omvårdnadsåtgärder och omgivningsfaktorer men läkemedelsordinationer ska ses över.

      Utredning av BPSD görs genom:

    • En kartläggning och beskrivning av symtom, hur det yttrar sig över dygnet och i vilka situationer eller miljöer de uppstår.
    • En bedömning av personens möjligheter att få sina basala mänskliga behov tillfredställda.
    • En bedömning av omgivande miljö och interaktion med personal och närstående.
    • En medicinsk utredning inklusive fysisk och psykisk status.
    • En genomgång och sanering av läkemedel med ogynnsam effekt.

Personer med vandringsbeteende och aggressivitet ska erbjudas fysiska aktiviteter t ex promenader.

BPSD kan ibland leda till svårhanterliga vårdsituationer. Det ställer stora krav på vårdpersonalen som kan behöva stöd, handledning och kompetensutveckling.

Tidigt involvera anhöriga i vårdförloppet.

En kontinuerlig uppföljning och anpassning av vårdmiljön och vårdform krävs

Vem får god man eller förvaltare?
En person kan få en god man eller förvaltare av många olika anledningar. Oftast är man på något sätt hindrad att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller ta hand om sig själv. För många kan en god man eller förvaltare vara livsviktig för att minska skadeverkningar av missbruk eller sjukdom.

Godmanskap är ett uppdrag som innebär att den gode mannen utför uppgifter för någons räkning. Uppdraget är viktigt eftersom tanken med det är att alla i Sverige ska få lika rätt oavsett förmåga. Den som har fått en god man eller förvaltare kallas huvudman.

God man
I lagen står det att man kan få hjälp av en god man för att:
Bevaka sin rätt; Om en person är sjuk eller har en funktionsnedsättning som gör att han eller hon inte kan bevaka sina rättigheter.

Förvalta sin egendom; Ibland har man inte själv förmåga att ta hand om sina pengar och betala sina räkningar, då kan det behövas att någon annan hjälper till.

Sörja för sin person; Det finns personer som behöver hjälp med att ta hand om sig själva. Man kanske riskerar att bli sjuk i onödan, eller så förstår man kanske inte när man tar stora risker i sitt liv.

Tingsrätten kan förordna om alla tre eller endast någon av delarna.

Förvaltare
Det räcker inte alltid med en god man för att hjälpa en person på ett bra sätt. Om någon inte kan ta hand om sig själv eller sin egendom, kan tingsrätten anordna en förvaltare. Den som har förvaltare måste, alltid eller i vissa fall, ha förvaltarens samtycke för att ingå avtal eller rättshandla på andra sätt.

Hur går det till?
Kommunens överförmyndare (i vissa kommuner finns en överförmyndarnämnd) har tillsyn över de gode män och förvaltare som finns i kommunen. Ofta ansöker överförmyndaren om att god man eller förvaltare ska utses. Ansökan kan även göras av personen själv eller en nära anhörig. Tingsrätten fattar sedan beslut.

Beslutet om att få god man är frivilligt, men tingsrätten kan även förordna god man till en person som till exempel är för sjuk för att själv kunna fatta beslutet. I så fall skaffar domstolen ett läkarintyg som beskriver personens hälsa. Rätten ska också prata med personen i fråga om denne inte tar skada av att komma till förhandlingen och förstår vad saken gäller.
En god man och en förvaltare har rätt att på begäran bli friställd från sitt uppdrag. Överförmyndaren fattar sådana beslut. Ska godmanskapet eller förvaltarskapet fortsätta, är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts.

Vem kan bli god man eller förvaltare?
Den som utses till god man eller förvaltare ska vara en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. Den som är underårig eller som själv har förvaltare får inte vara god man eller förvaltare. Det är inget som hindrar att en anhörig förordnas till god man åt den som behöver detta.

God Man – domstol.se

Nationella riktlinjerna rekommenderar att hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska erbjuda anhöriga möjligheter till utbildningsprogram och psykosociala stödprogram.

Att vara anhörigvårdare kan ibland leda till att den anhörige försummar sig själv genom t ex minskad fysisk aktivitet, dålig sömn och minskade möjligheter att upprätthålla ett socialt umgänge. Det kan i sin tur leda till att anhörigvårdarna riskerar att drabbas av egen ohälsa. Kommunerna har enligt socialtjänstlagen skyldighet att erbjuda anhörigstöd. Vilken form av stödinsatser som erbjuds bestämmer kommunerna själva. Vad som är anhörigstöd är det egentligen bara anhörigvårdarna själva som kan svara på, men generellt kan man beskriva anhörigstöd som olika insatser som syftar till att fysiskt, psykiskt och socialt underlätta för den anhöriga. De positiva effekterna av stödet tycks kunna förstärkas om det erbjuds tidigt i sjukdomsförloppet, är uthålliga över tid, flexibelt, situationsanpassade, individualiserat samt utformat i dialog med anhöriga.

Demensrådet i Örebro län har representanter för från två patient- och anhörigorganisationer, Alzheimerföreningen och Demensförbundet. Deras medverkan i rådet är viktig för att få flera perspektiv på olika frågor inom demensvård/omvårdnad.
Riktlinjer för stöd till anhöriga i Örebro län (pdf)

Örebro läns rekommendationer

    Erbjuda anhöriga individuellt stöd i tidigt sjukdomsförloppet genom:

  • Enskilda samtal
  • Anhörigcirklar
  • Information och utbildning
  • Erbjuda avlösning

I de nationella riktlinjerna finns följande rekommendation: Ge personal, främst vårdbiträden och undersköterskor, som arbetar med vård och omsorg om personer med demenssjukdom möjlighet till utbildning som är långsiktig kombinerad med praktisk träning, handledning och feedback har högst prioritet.

Utbildning, kombinerad med praktisk träning handledning och feedback.
Den allra största delen av åtgärderna utförs av vårdbiträden och undersköterskor – personal som har kortaste teoretiska utbildningen. Därför genomförs utbildning i olika former för att höja personalens kompetens och därmed förbättra kvaliteten på vården, omvårdnaden och omsorgen.

Fördelar

  • Utbildning av personal i vård, omvårdnad och omsorg om personer med demenssjukdom kan bidra till att personalens kunskap ökar och att deras uppträdande mot och attityder till personer med demenssjukdom påverkas positivt.
  • Utbildningen kan leda till att antalet beteendemässiga och psykiska symtom hos personer med demenssjukdom minskar och att deras välbefinnande ökar
  • Handledning i kombination med utbildning påverkar personalens upplevelse av sitt arbete positivt (arbetstillfredsställelse) och har positiv betydelse för omvårdnadens innehåll.
  • Handledning i kombination med praktisk träning, handledning och feedback som bedrivs i långsiktigt tycks ge bäst effekt.

Nackdelar

  • Kortare enstaka utbildningar tycks inte ge effekt.

Åtgärd

  • För att öka kunskapen och motverka nackdelarna med kortare enstaka utbildningar har en utbildningsmodell för Örebro län utarbetats. Modellen syftar till att bygga upp kompetens över tid.

Gå till modellen

]]> https://demenssamorebro.se/uncategorized/rr-omvardnad/feed/ 0 Berättelsen om Kalle https://demenssamorebro.se/uncategorized/berattelsen-om-kalle/ https://demenssamorebro.se/uncategorized/berattelsen-om-kalle/#respond Mon, 11 Aug 2014 12:39:14 +0000 http://demenssamorebro.se/?p=158 Innan demensdiagnos

Kalle har varit egen företagare i byggnadsbranschen. Nu har han valt att ta det lite lugnare och överlåtit företaget till sin dotter som tidigare också varit medarbetare i firman. Han är 65 år och har börjat ta ut pension men har lovat sin dotter att en dag i veckan komma till kontoret för att vara mentor för henne. Innan pensionen arbetade Kalle mycket i sitt företag. På fritiden ägnade han sig åt sitt stora intresse, trädgårdsarbete. Nu ser han fram emot att få mycket mer tid för sin trädgård. Hans hustru Kerstin är några år yngre och fortsätter sitt arbete som lärare.

Under det första året går allt som planerat. Kalle arbetar i sin trädgård och har även börjat vara mer delaktig i familjens hushållssysslor. Undan för undan märker hustrun att Kalle blir tröttare och tröttare, han som arbetat långa dagar och sedan haft ork att gå ut i sin trädgård. En dag ringer dottern och frågar varför pappa inte kommit till kontoret som de gjort upp. När hustrun samtalar med Kalle om hans trötthet och att han inte längre hjälper dotter i företaget blir han arg och tycker att det är väl inte så konstigt hans liv har ju förändrats och han har rätt att vila sig lite. Han säger att dottern säkert klarar sig utan hans stöd. Med det låter sig hustrun nöja.

Hustrun Kerstin upplever att allt inte är som det ska. En dag ser hon att Kalle inte tar sin medicin mot högt blodtryck. Hon tar upp det med honom och han säger då att han är medveten om att han glömmer sin medicin och att han förresten glömmer andra saker också. Han säger att han ofta får ”börja om” för att komma ihåg vad det var han skulle göra. Kalle berättar också att han tappat lusten för trädgårdsarbete och andra vardagliga aktiviteter som att läsa och se på TV. Makarna bestämmer att Kalle ska ta kontakt med sin läkare på vårdcentralen för att samtala om sina problem.

Kalle ringer vårdcentralen för att beställa tid. Han har inga problem med att beställa tid trots det nya bokningssystemet. Eftersom han vet att det är lätta att glömma tiden, skriver han upp den och sätter upp lappen på kylskåpet.

Vid besöket träffar han först receptionisten ute i kassan. Hon känner igen Kalle och hälsar glatt på honom. Nu börjar Kalle bli orolig inför sitt läkarbesök och frågar henne hur han ska gå för att komma till mottagningen trots att han varit på vårdcentralen tidigare.
Väl inne i väntrummet sätter sig Kalle till rätta och väntar på att få träffa sin läkare. Just idag var hans ordinarie läkaren tvungen att stanna hemma med sjukt barn och Kalle får träffa en för honom okänd läkare. Samtalet med den nya läkaren går bra. Kalle berättar om sina minnes problem men läkaren vill avvakta med en demensutredning och bokar en ny tid för uppföljning om 6 månader. När Kalle kommer hem är han extremt trött. Han berättar för hustrun att det inte är något fel på honom utan att han bara är trött och behöver ta det lite lugnt.

Några månader går och Kalle känner sig bättre. Nu beslutar han sig för att ta sin bil och åka för att hälsa på sin gamla vän Sven, som bor i en närbelägen stad. När Kalle kommer till den väg där han ska svänga in till området där Sven bor känner han inte riktigt igen sig, man har byggt en rondell sedan han var där senast. Utan att Kalle vet hur det går till har han kolliderat med en annan bil. Någon ringer efter polis och ambulans eftersom Kalle klagar på smärta i nacken och från höften. Personalen i ambulansen tar med Kalle till sjukhuset.

På sjukhuset akutmottagning träffa han både undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. Kalle får åkta till röntgen, där träffar han röntgensjuksköterskor. Röntgen visar inga frakturer men Kalle klagar ändå på smärta från både sin nacke och sin ena höft. Därför får han stanna på akutvårdavdelningen (AVA). På avdelningen upptäcker undersköterskorna att han har svårt att hitta till toaletten samt att han har svårigheter med sina dagliga aktiviteter (ADL). Arbetsterapeuten kommer för att göra en ADL bedömning och sjukgymnasten(Fysioterapeuten) gör en Timed up and go (TUG) test. Resultaten från dessa bedömningar tillsammans med läkarens medicinska bedömning visar att Kalle inte behöver fortsatt sjukhusvård utan kan få sin fortsatta rehabilitering i hemmet. Han är som man säger utskrivningsklar.

Kalles olycka ställer till svårigheter för familjen eftersom hustrun och dottern har bokat en resa. På AVA görs ingen vårdplanering inför utskrivning. Hustrun är mycket orolig och föreslår att hon och dottern ska ställa in sin resa. Det vill inte Kalle, han vill inte att de ska stanna hemma för att han varit oaktsam och ställt till en olycka. Nog ska han klara sig ensam under någon vecka. Familjen förstår att de behöver stöd och kontaktar därför kommunens biståndshandläggare. Biståndshandläggaren gör ett hembesök hos Kalle och hans hustru. Kalle får bistånd till omvårdnads och service insatser under den tid hustrun är bortrest. Han beviljas också ett trygghetslarm.

Det är ännu några dagar kvar tills hustrun ska resa. Det är bra för då hinner biståndshandläggaren planera in de beviljade besöken i kommunens tidsplaneringssystem (TES). Biståndshandläggaren frågar om hon får kontakta kommunens arbetsterapeut och det får hon. Arbetsterapeuten gör ett hembesök och får lov av Kalle att kontakta arbetsterapeuten på sjukhuset, samt att läsa i Nationellpatientöversikt (NPÖ). Hon behöver dessa uppgifter för att kunna erbjuda rätt rehabilitering på rätt nivå. Kalle får träningsråd och tekniska hjälpmedel.

Nu har hustrun och dottern rest och Kalle är ensam. Han går till sängs men vaknar efter några timmar och behöver gå på toaletten. Här hemma känner han väl till sin toalett så inte behöver han trycka på trygghetslarmet det är ju bara några meter till toaletten.
När Kalle ska resa sig från toalettstolen ramlar han mellan stolen och handfatet. Det gör mycket ont i benet och han tänker att han måste larma efter personalen, men nej, larmet ligger kvar på sängbordet. Kalle försöker resa sig men det går inte. Nu är det flera timmar tills hemtjänstpersonalen ska komma och han kan inte gå till sin säng så det är bara att vänta.
När undersköterskan från hemtjänsten kommer till Kalle för ett morgonbesök hittar hon honom liggande på golvet, han har både ont och är frusen. Eftersom Kalle inte har hemsjukvård, beslutar hon i samråd med Kalle att de skall ringa efter en ambulans för att han ska få komma till sjukhuset för en undersökning.

På akutmottagningen får Kalle träffa både sjusköterskor, undersköterskor och läkare. Efter en första undersökning skrivs en remiss till röntgen och en transportör skjutsar honom dit. Vid röntgen ser man att Kalle har en lårbensfraktur. Efter undersökningen kontaktar sjuksköterskan Kalles anhöriga och berättar att han är på sjukhuset eftersom han fått en fraktur men mår efter omständigheterna bra. Anhöriga får ett telefonnummer dit de kan ringa för fortsatt information.

Frakturen behöver opereras och därför läggs Kalle in på ortopedavdelningen i väntan på en operationstid. Nu träffar han nya sjuksköterskor och undersköterskor. När det är dags för honom att opereras träffar han ytterligare personalkategorier. Efter operationen kommer han tillbaka till ortopedavdelningen.

Morgonen efter operationen kommer den ansvariga läkaren på rond. Han har också med sig en läkarstudent. Operationen har gått bra och Kalle har fri mobilisering och kan alltså få börja belasta sitt ben. Han får smärtlindring av en sjusköterska efter läkarens ordination. Sedan träffar han både en sjukgymnast och en arbetsterapeut. Tillsammans med dem promenerar han till toaletten med hjälp av ett gåbord. Nu görs också en Senior alert bedömning för att identifiera e v risker för fall, trycksår och undernäring. Bedömningen visar att Kalle har stor fallrisk och man kommer överens med Kalle att han skall ringa på klockan när han behöver upp på toaletten. Kalle har ont, han fått smärtstillande och känner sig lite yr, därför tror han inte att han kommer ihåg att ringa, utan han tackar ja då han erbjuds att få en larmmatta nedanför sängen.

Efter allt som hänt Kalle och då han är påverkad av sin smärtstillande medicinering har hans kognitiva funktioner försämrats. Han har svårt att ta instruktioner och känner sig mycket nedslagen. Rehabiliteringen går långsamt han har svårt att byta ut gåbordet mot rollator och behöver sitta på en hygienstol vid handfatet då han ska tvätta sig och borsta tänderna. Därför får han vara kvar på sjukhuset några dagar mer än vanligt efter en liknade operation.

Under vårdtiden har man gjort ett sk MMSEsr och klocktest eftersom personalen sett att Kalle har kognitiva problem. Kalle har 20 poäng av 30 möjliga på MMSEsr och klocktestet visade också på problem. Med tidigare anamnes från både familjen, vårdcentralen och akutvårdsavdelningen ser man att det inte bara är den aktuella situationen som gör att Kalle har kognitiva problem. Någon demensdiagnos får han inte på sjukhuset eftersom det är för många delar som är oklara och problemen måste ha varat minst 6 månader innan diagnos kan sättas. Vid vårdplanering måste man ändå ha med i bedömningen att Kalle har kognitiva problem som påverkar delar av hans vardag.

Nu har dagen för utskrivning kommit och Kalle och hans familj, som är åter från sin resa, vill att en ny vårdplanering, tillsammans med kommunen ska göras på sjukhuset.

Ortopedavdelningen har skickat ett meddelande i meddix om att Kalle är utskrivningsklar och att Kalle och hans familj önskar en vårdplanering. Kommunens vårdplaneringsteam beslutar att åka till sjukhuset för att göra planeringen. Läkaren på avdelningen har gjort en egenvårdsbedömning som visar att Kalle har behov av insatser från kommunens sjuksköterska.

Innan det kommunala teamet träffar Kalle och hans familj har de fått en rapport från sjukhuset. I rapporten ingår både fysisk och psykisk status. Genom att sjukhuset rapporterat till det kommunala teamet innan planeringen minskar antalet personer som deltar, vilket annars kan upplevas som ”rörigt” för familjen och honom.

Kalle och hans anhöriga beslutar tillsammans med det kommunala teamet att Kalle kan åka hem och få rehabilitering i hemmet. Skulle inte det inte fungera finns det möjlighet för Kalle att med kort varsel få komma till kommunens korttidsenhet.

Arbetsterapeut, sjuksköterska och en kontaktperson från hemtjänsten möter upp i hemmet. Tillsammans med Kalle och hans hustru går de igenom vad som behöver ordnas på en gång samt gör en plan för de två närmaste veckorna. Först måste vissa förändringar av möbleringen göras. I planen ingår medicinska insatser samt hur rehabiliteringen och omvårdnadsinsatserna ska utföras. Datum för uppföljning av planen bokas också. För den fortsatta rehabiliteringen kopplas även hemrehabiliteringens sjukgymnasten in.

De första dagarna kommer både sjukgymnasten och arbetsterapeuten för att bedöma på vilken nivå träningen kan starta. Därefter skriver de ordinationer till Kalle på olika träningsmoment. Hemvårdens personal hjälper honom att utföra dem. Nu går rehabiliteringen bättre och Kalle känner sig trygg med hela systemet.

I hemmet fortsätter Kalle med sin rehabilitering med stöd av undersköterskorna. En dag ser en undersköterska att Kalle har mer ont vid den promenad som de brukar göra igenom huset. Då säger Kalle att det är nog för att hans naglar är så långa han har ju inte klarat att komma ner till fötterna för att klippa dem. Tillsamman letar de upp telefon numret till en fotvårdspecialist och ringer henne för att få tid för ett besök. Fotvårdskliniken ligger bara två hus från där Kalle bor och man beslutar att den dagen då han ska gör besöket, ska de promenera dit i stället för att gå den vanliga rundan i hemmet. Undersköterskan rådgör med sjukgymnasten som också tycker att det är tid att gå lite längre tränings rundor. Med ett par kraftigare skor går promenaden bra trots de långa naglarna. Hemvägen går som en dans då fötterna känns mjuka och fina. Hemrehabiliterings teamet (undersköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast) gör en uppföljning och beslutar att Kalles rehabilitering nu ska övergå till vardagsrehabilitering.

Nu har det gått 6 månader sedan Kalle var på vårdcentralen för sina minnesproblem och han har fått en ny kallelse. Vid besöket ställer läkaren några frågor till Kalle som ger vägledning i om det är aktuellt att gör en demensutredning. Med svaren från dem och iakttagelserna som gjorts på sjukhuset beslutar läkaren att en basal demensutredning ska göras.

Läkaren frågar om han får kontakta arbetsterapeuten och sjuksköterskan i kommunens demensteam. Han förklarar att han behöver deras hjälp med olika bedömningar som ingår i en demensutredning. Kalle svara att det går bra, han har ju redan kontakt med kommunen så det känns inte främmade för honom.

I Örebro läns rekommendation för demensutredning, den sk SPUNK, beskrivs hur en basal demensutredning ska utföras och vilka delar som ingår i den. Till att börja med får Kalle gå till laboratoriet för att ta en del prover.

Arbetsterapeuten kommer hem till Kalle och gör ett sk MMSEsr och ett klocktest. Normalt är det demensteamets arbetsterapeut som utför testet. Eftersom Kalle redan har kontakt med en arbetsterapeut blir det hon som gör testen för att Kalle inte ska behöva träffa fler arbetsterapeuter just nu. Demenssjuksköterskan besöker också Kalles hustru för att göra en anhörigintervju. Kalle har fått en remiss till sjukhuset för en datortomografi, hjärnavbildning. Resultaten från bedömningarna, MMSEsr, klocktest och anhörigintervjun och svaret från datortomografin skickas sedan till Kalles läkare på vårdcentralen som ställer samman svaren med sina egna undersökningar.

En dag när Kalle går ut och hämtar posten ligger det en ny kallelse till vårdcentralen i brevlådan. Han blir orolig men vet nog själv innerst inne att han kommer att få en demensdiagnos. Han är väl medveten om att han har förändrats och att det känns som om något händer med honom, speciellt då han blir lite trött eller känner sig stressad.

Han visar kallelsen för sin hustru och hon lovar ordna så att hon kan följa med honom till vårdcentralen.

Vid besöket får de åter träffa läkaren som nu berättar att han sammanställt de olika bedömningar och provsvar. Med den informationen är det ingen tvekan utan Kalle får en demensdiagnos. Diagnosen är Alzheimers sjukdom. Både Kalle och hans fru blir ledsna då de får veta diagnosen men samtidigt är det skönt att få en förklaring på varför Kalle är förändrad. Läkaren erbjuder Kalle symtomlindrande medicin sk bromsmedicin ”acetylkolinesterashämmare” och det tackar Kalle ja till. Kalle och hans fru får en del informationsmaterial om både medicinen och vad Alzheimers sjukdom kan innebära. De får också veta att Kalle kommer att bli kallad till vårdcentralen om ca 3 månader för en uppföljning. Skulle Kalle inte må bra under tiden måste han själv höra av sig. Det är viktigt då man fått ny medicin.

Läkaren rekommenderar också att makarna tar kontakt med kommunens demensteam för fortsatt stöd.

Efter besöket där Kalle fick sin diagnos har vårdcentralen registrerat uppgifterna i ett kvalitetsregister som heter SveDem. Uppföljning kommer att göras varje år enligt Socialstyrelsens rekommendationer: ”Nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom”. Kalle har möjlighet att tacka nej till att bli registrerad. En av de stora fördelarna med att ändå bli registrerad är att vårdcentralen och senare också kommunen får ett instrument för regelbunden uppföljning. Registret är också till nytta för framtida forskning inom demensvården. De uppgifter som registreras lyder under sekretess dvs att inga personuppgifter kan ses av andra än de som behöver dem för den fortsatt vården. Däremot kan forskare få tillgång till registren men kan då inte se vad som registrerats om varje enskild person.

Kontakt med kommunen

Det går någon vecka och då ringer demensteamets biståndshandläggare upp Kalle och frågar om hon och någon mer från demensteamet får komma på ett besök hos honom. De önskar också att hans hustru är hemma då. De avtalar en tid då han vet att hustru är hemma. Från och med nu blir det demensteamet som kommer att vara familjens kontakt till kommunen.

När teamet kommer hem till Kalle och hans hustru frågar de om det går bra att de delar upp sig och pratar var för sig en stund. Det tycker Kalle och hustrun går bra.

Demenssjuksköterskan och biståndshandläggaren sätter sig tillsammans med hustrun Kerstin i köket och ber henne ge sin syn på hur vardagen fungerar för Kalle.

Under tiden går arbetsterapeuten tillsammans med Kalle runt i husets och han berättar om sin vardag och den oro han känner inför den framtid som väntar honom utifrån den diagnos han fått. Han är ledsen för det var ju inte det här han tänkt sig efter ett långt yrkesliv. I köket har Kerstin, demenssjuksköterskan och biståndshandläggaren talat om vilka sorters stöd som kan erbjudas Kalle. Biståndshandläggaren föreslår att Kalle ska börja på dagverksamheten för de personer som har kognitiva problem. Kerstin får information om att anhörigkonsulenten har speciella grupper för anhöriga till personer med demenssjukdom.

Nu kommer Kalle och arbetsterapeuten tillbaka. Kalle säger att arbetsterapeuten berättat om en dagverksamhet som är till för personer som har problem med minnet. Deltagarna kan själva påverka vilka aktiviteter som ska finnas. Till dagverksamheten får Kalle åka taxi, han blir hämtad vid sin ytterdörr. Detta tycker Kalle låter trevligt och säger att han gärna vill börja.

Biståndshandläggaren beviljar bistånd till Kalle för att delta i dagverksamheten. Teamet berättar att de kommer att informera undersköterskan på dagverksamheten om att Kalle vill börja. Undersköterskan kommer att få Kalles kontaktuppgifter, som blir en förstasida på en sk genomförandeplan. Därefter ringer hon upp och bokar ett hembesök för att göra en planering där hon tar reda på Kalles intressen och vilka dagar han vill komma till gruppen osv. Hon kommer också att ge noggrann information om vilka tider som gäller och hur taxi ska hämta. Det kostar inte mer att delta i kommunens dagverksamhet än det kostar att gå och äta på någon av kommunens dagcentraler. På dagverksamheten serveras vanligen samma mat som på dagcentralerna. Dessutom får man efterrätt och både förmiddags- och eftermiddagskaffe. Taxiresan ingår också i avgiften. Så är det just i Kalles kommun men det kan skilja sig mellan olika kommuner. När man ska göra något extra på dagverksamheten t ex gå till badhuset får var och en betala för sitt besök.

I slutet av veckan kontaktade en undersköterskan från dagverksamheten Kalle och erbjöd sig att komma hem till honom för en första träff. De bokade en tid. Kalle säger att hustrun har svårt att komma i från på dagtid. Undersköterskan säger att det viktigaste är att hon får träffa Kalle så att han kan kom igång på dagverksamheten. Hustrun kan hon träffa senare. Undersköterskan berättade att de brukar bjuda in anhöriga till ett samtal samt visa runt i lokalerna och fortsätta med att fylla i den sk genomförandeplanen, som alltid görs, också på dagverksamheten. Planen startades då biståndshandläggaren lämnade Kalles kontaktuppgifter till undersköterskan på dagverksamheten. Redan dagen efter undersköterskans besök börjar Kalle på dagverksamheten.

På avtalad tid kom taxichauffören och ringde på Kalles dörr. Vid hemresan följde chauffören också Kalle till dörren och ser till att han kom in. På dagverksamheten startade dagen med att alla drack kaffe tillsammans. Det blev en andra frukost med kaffe och smörgås och en liten kaka. Kakan är viktig, eftersom personer med demenssjukdom vanligen mår bra av att äta lite sötsaker. Kaffestunden får ta tid då alla behöver prata av sig och berätta hur det haft det sedan de träffades senast. Idag tog det extra lång tid då alla ville veta vem Kalle var och om han skulle stanna i gruppen eller bara var på tillfälligt besök.

Efter kaffet gick större delen av gruppen ut på promenad, några stannade inne och läste tidningen och andra gick till köket för att göra något gott till eftermiddagskaffet eller efterrätten till dagen lunch. Kalle valde att gå på promenaden trots att han fortfarande har ont efter sin fraktur och behöver sin rollator för att orka gå. Sjukgymnasten har sagt att det är bra om han tar kortare promenader. Det ger en trevlig upplevelse samtidigt som han får motion och frisk luft. När promenadgruppen kom tillbaka var det bara en liten stund kvar tills lunchen serverades. Det blev lagom för att göra toalettbesök och att vila en stund.

Lunchen blev en trevlig stund då alla åter samlades vid matbordet. Kalle såg att några i gruppen hade det lite svårt att hälla i dryck eller att ta från skålarna. Nu fick han möjlighet att tillsammans med personalen vara den som hjälpte till. Det kändes bra att vara till nytta för någon. Efter lunchen gick några för att vila, andra satt och samtalade, några spelade spel eller fick hjälp med olika träningsprogram som de fått av sjukgymnasten eller arbetsterapeuten.

Vid eftermiddagskaffet frågade en av undersköterskorna om det var någon som hade något förslag på utflyktsmål eftersom dagverksamheten får låna en mindre buss vid några tillfällen. En i gruppen föreslog att de skulle åka till hennes sommarhus som låg ca en mil bort. Gruppen tyckte att det var en bra ide och man bestämde att de skulle åka dit och ta med sig förmiddagskaffet nästa gång de träffades. Nu kände Kalle att det skulle bli trevligt på dagverksamheten och att han skulle få möjlighet att fortsätta vara aktiv utifrån sin förmåga. Efter första dagen var Kalle trött av alla nya intryck och aktiviteter. Då han kom hem berättade han för Kerstin och säger att han haft en mycket trevlig dag.

I fortsättningen ska Kalle delta i verksamheten 2 dagar i veckan. Han fick biståndsbeslut på dagverksamhet för 6 månader framåt men hela tiden följer biståndshandläggaren upp hur det går för honom. Biståndshandläggaren, demenssjuksköterskan och undersköterskorna träffas med två veckors mellanrum för att följa upp de personer som har bistånd och höra om det är något annat som framkommit och som behövde åtgärdas eller om någon behövde flera dagar i veckan. Det finns möjlighet att få delta i dagverksamheten i upp till 5 dagar/ vecka.

Arbetsterapeuten i demensteamet frågar Kalle hur det går för honom att använda spisen de dagarna hustru är på arbetet. Kalle säger att det går väl bra men han sätter sig i köket och tittar på spisen hela tiden då potatisen kokar. I förra veckan satt han och såg på TV och kände plötsligt att det luktade bränt från köket. När han kom ut i köket var potatisen vidbränd och kastrullen var förstörd men som tur var hade det inte tagit eld.

Arbetsterapeuten berättar att det finns möjlighet att söka ett s k bostadsanpassningsbidrag för att montera en spisvakt. Kalle tackar först nej eftersom han är rädd att han med en sådan inte kommer att få igång spisen. Arbetsterapeuten förklarar att det inte är några problem för att med de moderna spisvakterna behöver han inte göra något extra utan bara sätta på spisen som vanligt, sedan sköter vakten det som behövs.

Vid besöket berättar Kalle också om en del andra problem som han fått den senaste tiden. Han tycker att det är svårt att hitta nycklarna och att veta vilket datum det är. Arbetsterapeuten berättar att det finns olika tekniska hjälpmedel som Kalle kanske kan ha nytta av. De bestämmer att hon tar hem en elektronisk almanacka som kallas ”förgät mig ej” från Centrum för hjälpmedel (CFH). Kalle kommer att få prova den under en tid för att se om den ger honom det stöd han behöver. De flesta hjälpmedel från CFH är kostnadsfria. Det finns också hjälpmedel för att söka rätt på t ex nycklar. I vårt landsting kan man inte få det genom CFH utan arbetsterapeuten berättar om olika firmor där man kan beställa hjälpmedel som man själv bekostar. Det är viktigt att börja använda olika hjälpmedel tidigt i sjukdomen för att ha möjlighet att träna in dem och därmed kunna ha nytta av den också i ett senare skede.

Nu har det gått ca 3 månader sedan Kalle var på vårdcentralen och fick sin diagnos därför blir han kallad till ett nytt besök där läkaren vill följa upp hur Kalle mår och om medicineringen fungerar som den ska. Hustrun följer med honom till vårdcentralen det är viktigt att hon får ge sin bild av hur Kalle har det i vardagen. Allt verkar fungera som det ska och läkaren säger att om inget annat inträffar så kommer de att ses om ett år igen för en ny uppföljning.

Nu börjar det bli många kontakter i Kalles vardag. Demenssjuksköterskan frågar Kalle och hans hustru om de är intresserade av en sk Samordnad individuell plan (SIP) Hon lämnar en informationsbroschyr som de kan läsa tillsammans för att sedan kunna ta ställning till förslaget. Nästa dag ringer hustrun till demenssjuksköterskan och säger att Kalle och hon diskuterat och kommit fram till att Kalle vill ha en samordnad individuell plan. Hustrun frågar om demenssjuksköterskan kan blir samordnare för Kalle. Demenssjuksköterskan svarar ja. Hon kallar till ett första möte. Vid det första mötet deltar Kalle och hustrun, läkaren från vårdcentralen, demenssjuksköterskan, biståndshandläggaren, arbetsterapeuten i demensteamet och undersköterskan från dagverksamheten. För Kalle utses demenssjuksköterskan till fast vårdkontakt. Båda makarna känner sig lättade, de vet att de nu kommer att finnas en plan för Kalles fortsatta vård och de har en vårdkontakt som de kan vända sig till.

Nu följer en lugn tid för Kalle. Han fortsätter att gå till dagverksamheten och Kerstin har börjat träffa andra anhöriga tillsammans med anhörigkonsulenten. Dessa träffar ger henne både kunskap och stöd vilket är viktig då det allt oftare blir så att hon ensam får ta beslut som Kalle och hon tidigare tog tillsammans. Kalle har nu förlorat flera av sina gamla vänner något som ofta sker då man inte själv längre klarar att var den som håller kontakt. Samtidigt har han fått nya vänner i och med att han går till sin dagverksamhet. Den här nya situationen gör att makarna får ett allt mindre umgänge och är allt mer hänvisade till varandra och dottern med familj. Genom anhörigkonsulenten får makarna kontakt med en anhörigförening. I föreningen träffar de andra familjer som är i liknande situation och på så sätt bygger de upp ett nytt umgänge samtidigt som de får kunskap och stöd.

Behov av vårdboende

Nu har det gått ca 4 år sedan Kalle märkte sina första minnesproblem. Kalle blir allt mer beroende av sin hustru. Hon är nu pensionär och hemma hos Kalle hela dagarna. Nattsömnen blir störd och hustrun känner att hon behöver få sova ut. De har provat med att dottern sover hos sin pappa och hustrun får sova hemma hos dottern Hustrun känner att det inte är en lösning som de kan ha på lång sikt. Därför ansöker hon och Kalle om att han ska få växelvård. Demensteamets biståndshandläggare kommer hem och pratar igenom situationen. Hon förklarar att hennes erfarenhet av växelvård för personer med demenssjukdom är att växlingarna påverkar den som har demenssjukdom negativt. Det kan vara bättre att ansöka om permanent boende för att sedan besöka sitt tidigare hem i stället. Ett beslut att ansöka om permanent boende känner makarna att de inte är mogna att fatta ännu.

Därför görs en ansökan om växelvård under några perioder, för att därefter kunna ta ställning till hur de önskar ha det i framtiden. Kalle får ett bistånd för växelvård, med ett schema som gör att han är på korttidsenheten två veckor och hemma tre veckor under fyra perioder. För att situationen inte ska bli allt för rörig för honom beslutar man att han inte besöker dagverksamheten under de perioder som han är på korttidsenheten men han fortsätter att besöka dagverksamheten under de veckor som han bor hemma.

Under de perioder som Kalle varit på korttidsenheten har flera olika bedömningar gjorts, ADL taxonomin med stöd av kognitiva checklistan, NPI skattning, MMSEsr och klocktest. Med dessa bedömningar som grund samt hustruns berättelse om att situationen i hemmet blivit allt svårare ansöker Kalle med hjälp av hustrun om bistånd till en plats i särskilt boende för personer med demenssjukdom. Innan sista växelvårdsperioden är slut kallar sjuksköterskan på korttidsboendet till vårdplanering. Vid den planeringen deltar kontaktperson, sjuksköterska och arbetsterapeut från korttidsenheten, undersköterska från dagverksamheten, biståndshandläggare och demenssjuksköterska samt Kalles hustru. Syftet med planeringen är att förbereda inför en inflyttning till en lägenhet i särskilt boende för Kalle. Vid planeringen får hustrun också information om vad ”god man” innebär. Hon beslutar att ansöka om ”god man” för Kalles del och erbjuder sig att utföra uppgiften.

Kalle är inte med på själva planeringen men efter mötet sätter sig biståndshandläggaren och hustrun tillsammans med Kalle och talar om vad de kommit fram till. Kalle blir ledsen då han förstår att han nu måste flytta från sin hustru men tror ändå att allt kommer att ordna sig. Beslutet gör att makarnas tidigare gemensamma hem blir hustruns hem. Kalle får ett nytt eget hem. Makarna kommer ändå att ha möjlighet att besöka varandra när de vill och även sova över om de så önskar. Just nu finns inget ledigt boende för Kalle så han får stanna på korttidsenheten till något blir ledigt.

Efter ca en månad kommer beskedet att det finna en ledig lägenhet på ett boende för personer med demenssjukdom. Kerstin avtalar tid med enhetschefen på boendet för att se på lägenheten. Hon samtalar med personalen och några av dem som bor där. Hon tycker det verkar trevligt och ber att få återkomma tillsammans med Kalle. Makarna åker tillbaka dagen därpå. Då får de träffa undersköterskan som ska bli Kalles kontaktperson. Makarna får information om vad man behöver ha med sig till boendet och lite tips inför inflyttningen.

Hustrun och dottern möblerar upp rummet. Det är viktigt att Kalle får med sig möbler och personliga saker som han känner igen. Kerstin tycker att det känns svårt, det är lite som att börja dela upp deras gemensamma liv. När möbleringen är klar åker familjen och hämtar Kalle och följer honom till det nya boendet. Den undersköterska som ska bli Kalles kontaktperson finns på plats och är frikopplad från andra arbetsuppgifter för att ta emot honom. Efter gemensamt kaffe lämnar familjen Kalle men lovar att ringa till honom senare under kvällen. När hustrun ringer för att säga god natt är Kalle vid gott mod och säger att det känns som då han är på korttidsboendet fast bättre eftersom han har sin egen fåtölj med sig.

Efter någon vecka träffas kontaktpersonen och hustrun för att fylla i en levnadsberättelse som kommer att hjälpa personalen att erbjuda Kalle aktiviteter utifrån hans intressen. Kontaktpersonen fortsätter senare att fylla i berättelsen tillsammans med Kalle. Berättelsen blir en slags ”brygga” mellan Kalles tidigare och hans nuvarande vardag. En ny genomförandeplan görs. I planen ska det framgå i vilka delar Kalle behöver stöd och hur han önskar få det. Genomförandeplanen är ett levande dokument som regelbundet måste uppdateras.

På Kalles vårdboende har man infört något som heter ”egen tid”. Dvs att en gång i veckan har Kalles kontaktperson tid avsatt för att göra något speciellt tillsammans med Kalle. Det kan vara allt från att gå ut och handla, stanna inne och spela spel eller att ge något extra i den personliga omvårdnaden. På boendet arbetar man också med reminiscens dvs att ”väcka minnen till liv” . Det gör man genom att ha tillgång till saker som haft betydelse för de boende under deras tidigare liv. Varje boende har med hjälp av anhöriga packat en liten väska som innehålla olika saker som kan initiera till samtal. Dessa väskor blir ett slags ”minnesväckare” som bekräftar att man är en viktig person som har minnen från förr vilka man kan förmedla.

Ibland kommer en samtalsledare från ett studieförbund och sjunger tillsammans med de boende på avdelningen. Det finns också en del aktiviteter i den stora samlingssalen tex gudstjänster. Dessa samlingar är ofta gemensamt för alla avdelningar i huset. De flesta på Kalles avdelning trivs bäst med de aktiviteter som anordnas på avdelningen men vid något tillfälle kan det vara trevligt att gå till samlingssalen.

I samband med inflyttningen görs en sk Senior alert bedömning. Syftet med den bedömningen är att identifiera risker inom fyra olika områden. Dessa är fallrisk, risk för undernäring, risk för trycksår och risk för dålig munhälsa. Resultatet av bedömningarna förs in i ett kvalitetsregister, om inte personen motsätter sig det. Vid registreringen förs också in vilka olika sorters läkemedel som den boende använder. Om man ser risker, sätts det in åtgärder för att förhindra att skada uppstår. När det gäller munhälsa är det viktigt att tandhygienisten kopplas in. Kalle får också ett tandkort vilket gör att Kalle till ett rabatterat pris kan besöka en tandläkare. Det är viktigt att personalen som ska behandla honom är införstådda med Kalles sjukdom. Förutom den omvårdnad som personalen ger kan Kalle behöva kvalificerad fotvård av en fotvårdspecialist som Kalle får bekosta själv.
Riskbedömningen och åtgärderna ska dokumenteras i patientens journal. Den dokumentationen är obligatorisk för legitimerad personal att utföra och kan inte avböjas av patienten. De åtgärder som erbjuds kan givetvis avböjas av patienten men också det ska dokumenteras i patientens journal.

Det finns ytterligare ett kvalitetsregister som används på avdelningen, det heter BPSD- registret. Innan registrering i det registret sker har man gjort en  NPI-skala. Där tittar man på avvikande beteenden så som t ex rop, vandring eller ilska och även nedstämdhet. Sedan skattar man hur allvariga symtomen är och hur ofta de förekommer. Utifrån dessa skattningar erbjuds åtgärder. Det är samma sak med det registret, ingen dokumentation i registret om personen tackat nej. Däremot ska iakttagelserna dokumenteras i patientjournalen och åtgärder ska erbjudas och följas upp. I många fall är det miljön runt personen som behöver åtgärdas för att de ska känna sig trygg.

Tiden går och nu har det blivit jul. Familjen funderar på hur de ska ordna årets julfirande. Tidigare år har alla samlats hemma hos makarna och det kan bli mycket ljudligt med många barn och vuxna. Sedan Kalle flyttade in på boendet har dottern övertagit makarnas hus och hustrun flyttat till en liten lägenhet i markplan. Kalle har varit i den nya lägenheten vid några tillfällen men det märks tydligt att han inte känner sig hemma där trots att makarnas möbler till stor del finns i hustruns nya lägenhet. I makarnas hus har dottern och hennes familj gjort flera förändringar vilket gör att Kalle inte känner igen sig i det huset heller.

Nu beslutar man att Kalle får besök av dotter och hustrun på julaftons förmiddag, sedan åker hustrun med hem till dottern och firar jul med hennes familj. På juldagen kommer hustrun åter till Kalle och stannar kvar över natten och på så sätt kan man fira en jul utan att Kalle behöver känna sig orolig och hustrun känner att hon inte övergett honom.
Inför jul och alla andra helger måste varje familj skapa nya traditioner utifrån den demenssjukes förutsättningar.

Det finns ytterligare ett kvalitetsregister som används på avdelningen, det heter BPSD- registret. Innan registrering i det registret sker har man gjort en ska NPI-skala. Där tittar man på avvikande beteenden så som t ex rop, vandring eller ilska och även nedstämdhet. Sedan skattar man hur allvariga symtomen är och hur ofta de förekommer. Utifrån dessa skattningar erbjuds åtgärder. Det är samma sak med det registret, ingen dokumentation i registret om personen tackat nej. Däremot ska iakttagelserna dokumenteras i patientjournalen och åtgärder ska erbjudas och följas upp. I många fall är det miljön runt personen som behöver åtgärdas för att de ska känna sig trygg.

När Kalle har bott ca ett år på boendet görs en uppföljning i SveDem registret. Det är samma register som man använde på vårdcentralen men nu används en annan del som är anpassad för särskilt boende. I SveDem för särskilt boende ingår det att göra en sk Qualid bedömning, dvs en bedömning av personens livskvalitet. För att den som är demenssjuk, god man eller anhörig ska veta att boendet använder olika kvalitetsregister finns det informationstavlor på avdelningen men information har också lämnats ut personligen i samband med inflyttningen.
Efter att de årliga uppföljningarna gjorts med hjälp av kvalitetsregistren kallas hustrun till en uppföljning med kontaktpersonen, sjuksköterskan, enhetschefen och arbetsterapeuten. Här sitter man ner i lugn och ro och går man igenom Kalles situation. I en del fall förändra man genomförandeplanen, eller lägger till nya ordinationer, som syftar till att minska riskerna för fall, undernäring, tryckskada eller dålig munhälsa. Ibland kan det också vara åtgärder för att minska ev BPSD symtom eller behov av att ändra ev medicinering.

Nu har Kalle kommit in i en fas då han blir allt mer inbunden. Det är svårt för både personalen och hustrun att få kontakt med honom. En av undersköterskorna på avdelningen är utbildad i Validations tekniken. Genom utbildning i validation har hon fått lära sig särskilda tekniker med vilka hon kan bemöta Kalle och de andra boende på ett sätt som gör dem mer delaktiga i stunden.

Ytterligare ett år går. En natt när personalen går runt för att titta till de boende hittar de Kalle liggande på golvet. Han har varit på väg upp ur sängen för att besöka toaletten. Nu har han trasslat in sig i sitt täcke och blivit liggande på golvet. Undersköterskorna som hittar Kalle misstänker att han brutit sig och ringer efter sjuksköterskan. Under tiden bäddar de på golvet så att Kalle inte ska bli kall. När sjuksköterskan kommer använder hon en checklista för beslutstöd. Beslutsstödet hjälper henne att fatta beslut om Kalle behöver åka till sjukhuset. Nu är det ingen tvekan, utan han behöver åka dit. Hon ringer efter en ambulans som kör honom till sjukhuset. Personalen ringer hustrun, och berättar vad som hänt. Hustrun har skrivit in i Kalles dokumentation, att hon vill bli uppringd hela dygnet om något skulle hända honom. Personalen skriver också en sk avvikelseanmälan på att Kalle har ramlat.

På sjukhuset konstaterar man att Kalle har en fraktur som behöver opereras. Efter några dagar på sjukhuset kommer Kalle åter till sitt boende. Sjuksköterskan på sjukhuset har haft kontakt med sjuksköterskan på Kalles boende och de har beslutat att han kan komma hem. Sjuksköterskan och arbetsterapeuten rapport från sjukhuset genom att läsa i de delar av landstingets journal som är öppna genom Nationell patientöversikt (NPÖ). Genom den rapporten planeras de fortsatta rehabiliterings och omvårdnadsåtgärderna. Inom alla delar av vård och omvårdnad gäller att all personal har tystandsplikt.

Sjukgymnasten och arbetsterapeuten träffar Kalle för att göra en bedömning av hans rehabiliteringsbehov. Med den bedömningen och uppgifter från sjukhuset görs en rehabiliteringsplan. Under de första dagarna utförs träningen av sjukgymnast och arbetsterapeut som sedan skriver ordinationer som undersköterskorna på Kalles boende ska hjälpa honom att utföra. Sjukgymnast och arbetsterapeut följer sedan upp ordinationerna och gör ev justringar av dem. Kalle har stora svårigheter med att börja gå igen. Hans fraktur och hans Alzheimers sjukdom gör att det blir svårt för honom. Vid längre förflyttningar behöver han sitta i sin rullstol.

Hustrun klarar inte längre att ta hem maken i sin egen bil och promenaden mellan Kalles boende och hennes lägenhet skulle bli allt för lång. Kalle ansöker med hjälp av sin hustru om färdtjänst så att Kalle kan sitta kvar i sin rullstol under färden.

Kalle kommer inte ihåg att hans ben inte längre är stadiga, han reser sig från rullstolen utan att ha något stöd och har vid några tillfällen fallit, som tur är har han inte skadat sig. Hustrun är orolig att han ska bryta sig igen och frågar om han inte kan få ett bälte i sin rullstol så att han inte kan resa sig. Arbetsterapeuten förklarar för henne att det inte är lagligt att använda bälte i rullstol för att hindra personen att resa sig. Därför görs en ny planering tillsammans med kontaktperson, sjuksköterska, arbetsterapeut, hustrun och enhetschef.

Teamet tar fram en handlingsplan där man beskriver att Kalle ska få ett bälte i stolen som sätts på varje gång han sitter i sin rullstol men att så fort han visar att han inte vill ha bältet knäpper man upp det och fäster bakom stolen så att han åter kan resa sig. Vid varje tillfälle då han inte vill ha bältet ska en personal ha ett speciellt ansvar för att ge honom stöd om han vill resa sig. Kalle får inte heller sitta ensam i sitt rum med bältet på, utan då han har bältet ska han vara tillsammans med någon personal som kan hjälpa honom

Kalle har också försökt att resa sig ur sängen och därför får han en larmmatta och en gymnastikmatta på golvet nedanför sängen. Då Kalle är ensam ska sängen alltid vara i lägsta läget. Grindarna ska inte vara uppdragna för det är stor risk att han försöker klättra över och då blir fallet högre och risken för skada större. Vardagen fortsätter och förflyttningarna blir allt svårare trots att Kalle får daglig träning. Vissa dagar måste personalen använda lyft efter arbetsterapeutens ordination. Personalen har fått utbildning i förflyttningsteknik och har ”lyftkörkort”.

Den sista tiden

En morgon när undersköterskorna kommer in till Kalle känner de att han är mycket varm. De mäter hans temperatur och konstaterar att han har feber. Sjuksköterskan kontaktas och hon ordinerar att Kalle ska ligga kvar i sängen, få mycket vätska, tät tillsyn och febernedsättande medel. Vid lunch tackar Kalle nej till mat. Det är ett annorlunda beteende eftersom han tidigare alltid varit matglad. En ny feber mätning görs och nu visar det sig att febern stigit ytterligare. Sjuksköterskan upprättar en vätskelista så att undersköterskorna kan dokumentera hur mycket Kalle får. Mängden urin mäts också.

Sjuksköterskan kontaktar läkare eftersom hon upplever att Kalle har jobbigt med andningen. Läkaren kommer och lyssnar på lungorna och konstaterar att det troligen är fråga om en lunginflammation. Kalle får antibiotika. Sjuksköterskan ringer hustrun och berättar att Kalle är sjuk. Det går ytterligare några dagar. Kalle blir feberfri men är fortfarande mycket trött och orkar inte sitta uppe.
Nu informerar undersköterskorna, sjuksköterskan om att de ser en rodnad på ena höften och att de är rädda att Kalle ska få trycksår. Arbetsterapeuten och sjuksköterskan kommer överens om att Kalle behöver en antidecubitusmadrass. Samtidigt gör sjuksköterskan en ordination på vändning för att minska risken för trycksår.

Läkaren besöker Kalle och konstaterar att det inte finns något mer man kan göra medicinskt för att hjälpa Kalle. Han kontaktar därför hustrun för att genomföra ett sk ”brytpunkts samtal”. Efter det samtalet går läkaren igenom Kalles medicinlista. Läkaren ser till att Kalle får de mediciner han behöver för att inte vara orolig och inte ha ont. Några andra mediciner sätts ut. Sjuksköterskan får sedan ordination av läkaren på de åtgärder som kan bli aktuella vid vård i livets slut. Samtidigt börjar sjuksköterskan fylla i uppgifter i det palliativa registret.

Nu behöver Kalle ha någon vid sin sida hela dygnet. Hustrun och dotter kommer och sitter hos honom men de orkar inte sitta där hela tiden. En extrasäng sätts in i rummet för att hustrun ska kunna sova över. Personal kallas in för att var hos Kalle. Enhetschefen ordnar så att den ordinarie personalen som känner Kalle kan vara hos honom medan resurspersonerna arbetar ute på avdelningen.

Efter några dagar avlider Kalle. Hustrun och dottern och en undersköterska är närvarande vid dödsögonblicket och sjusköterskan kan konstatera dödsfallet, eftersom läkaren har skrivit om det förväntade dödsfallet. Familjen tar kontakt med en begravningsbyrå som sköter allt omkring begravningen.

Under närmaste veckan packar dottern och hennes make ihop alla Kalles tillhörigheter och flyttar bort dessa. Städning av rummet ansvar den avlidnes familj för. I Kalles fall väljer man att köpa städningen från boendet.

Tiden från att Kalle fick sina första symtom till att han avlider är ca 10 år. Under den tiden har han träffar mycket personal, hur många är omöjligt att säga. Förutom dem han träffat direkt finns det personal han inte träffat men ändå är viktiga för att vården ska fungera. Det kan vara kökspersonal, sekreterare, vaktmästare eller chefer som inte finns i första linjen med fler.
All personal har sin utbildningsplan och du kan läsa under fliken Utbildningsmodell om du vill veta mer

Vardagen för hustrun blir mycket annorlunda. Hon har ofta varit hos Kalle och personalen på boendet har blivit lite av en familj för henne.
Nu känns det bra för Kerstin att ha kontakt med anhörigkonsulenten och övriga i anhöriggruppen. Efter en tid frågar anhörigkonsulenten om hon känner för att vara med i kommunens väntjänst där hennes erfarenheter kommer till stor nytta

Nu börjar ett nytt kapitel i Kerstins liv!

]]> https://demenssamorebro.se/uncategorized/berattelsen-om-kalle/feed/ 0 KOS-utbildningar https://demenssamorebro.se/uncategorized/kos-utbildningar/ https://demenssamorebro.se/uncategorized/kos-utbildningar/#respond Tue, 10 Jun 2014 09:21:16 +0000 http://demenssamorebro.se/?p=132

Självstudie, 3-4 timmar. Individuellt ansvar.

Syfte

Få en grundläggande kunskap om demenssjukdomar och hur de kan yttra sig.

Innehåll

Grundläggande kunskap om demenssjukdomar och förhållningssätt utifrån olika verksamheter.

Upplägg

Webbaserad kostnadsfri utbildningen. Kräver tillgång till dator och att en inloggning skapas. Utbildningen finns på Svenskt Demenscentrums hemsida. Utbildningen är självinstruerande och kan därför utföras enskilt. Efter avslutad utbildning kan deltagaren skriva ut ett diplom som uppvisas för arbetsgivaren/uppdragsgivaren.
Demens ABC

Intervall

Utbildningen genomförs årligen.

Webbutbildning. Självstudier 3- 4 tim. Individuellt ansvar.

Syfte

Förstå och kunna bemöta olika symtom som kan uppkomma vid demenssjukdom.

Innehåll

Kunskap om olika symtom vid demenssjukdom.

Upplägg

Webbaserad kostnadsfri utbildning. Utbildningen är framtagen av BPSD registret och finns på deras hemsida. www.bpsd.se

Självstudie
3-4 timmar per modul

Utbildningar i Demens ABC plus

Primärvård
Biståndshandläggare
Hemtjänst

Särskilt boende

Anhöriga

Sjukhus (2015)

 

Syfte

Få en basutbildning i vård och omsorg om personer med demenssjukdom utifrån det egna verksamhetsområdet.

Innehåll

Kunskap om demensvård och omsorg med inriktning på olika verksamheter. Utbildningen lämpar sig för all personal eftersom det finns fördjupnings delar för olika personal kategorier. Utbildningen ger också möjlighet att gå in i en digital verktygslåda där det finns tips som kan vara till nytta i den egna verksamheten.

Upplägg

Webbaserad kostnadsfri utbildningen. Kräver tillgång till dator och att en inloggning skapas. Utbildningen finns på Svenskt Demenscentrums hemsida www.demenscentrum.se. Utbildningen är självinstruerande och kan därför utföras enskilt. Efter avslutad utbildning kan deltagaren skriva ut ett diplom som uppvisas för arbetsgivaren/uppdragsgivaren.

Intervall

Utbildningen genomförs årligen.

2 halvdagar eller 1 heldag
Ansvar kommunal nivå

Syfte

Förstå och kunna bemöta olika symtom som kan uppkomma vid demenssjukdom.

Innehåll

Kunskap om olika demenssjukdomar och symtom vid demenssjukdom och hur man på ett strukturerat sätt kan arbeta för att minska dess konsekvenser.

BPSD registret

Upplägg

Certifierade BPSD utbildare ger en dags eller två halvdagars utbildning enligt det koncept som BPSD administratörerna erbjuds.

]]> https://demenssamorebro.se/uncategorized/kos-utbildningar/feed/ 0 DRIVA-utbildningar https://demenssamorebro.se/uncategorized/driva-utbildningar/ https://demenssamorebro.se/uncategorized/driva-utbildningar/#respond Tue, 10 Jun 2014 08:18:09 +0000 http://demenssamorebro.se/?p=116

Teamutbildning 1 dag /år. Ansvar kommunal/regional nivå.

Syfte

Ta tillvara på de erfarenheter som framkommit under omvårdnad steg 1. Utveckla teamet i att ge personcentrerad vård och omvårdnad. Vad kan teamet som vårdar och ger omsorg till personer med demenssjukdom göra för att vården och omsorgen ska bli mer personcentrerad?

Innehåll

Aktuell forskning inom demensområdet. Teambildning. Fallbeskrivningar utifrån teamets egen verksamhet.

Upplägg

Föreläsning, workshops, teamets roller. Gemensamt för hela teamet oavsett yrke.

2 dagar. Kommunal och regional nivå.

Syfte

Utbilda undersköterskor som ansvara för arbetet enlig BPSD registrets modell.

Innehåll

Demenssjukdomar, symtom vid demenssjukdom, NPI-skattning, åtgärder vid BPSD-symtom, användning av BPSD- registret och information om kvalitetsregister och dess betydelse. Kunskap om förändringsarbete.

Upplägg

Två dagars utbildning som ges av certifierade BPSD-utbildare. www.bpsd.se

Administratörsutbildning 2 dagar. (Ev plus 2) Utbildning till certifierad utbildare 3 dag. Totalt 5 eller 7 dagar. Nationell nivå genom BPSD- registret. Ev Samordning i regionen

Syfte

Utbilda personer till ”certifierade BPSD utbildare” vilka i sin tur kan utbilda BPSD administratörer.

Innehåll

Fördjupad kunskap inom demenssjukdomar, symtom vid demenssjukdom, NPI-skattning, åtgärder vid BPSD-symtom, användning av BPSD- registret och information om kvalitetsregister och dess betydelse. Kunskap om förändringsarbete. Samt att var ledare och utbildare för grupper.

Upplägg

Ha väl dokumenterad kunskap inom olika delar av demensvården. Helst leg sjuksköterska eller arbetsterapeut. Genomgått utbildning till BPSD administratör som genomförts av BPSD registrets egna utbildare. Tre dagars utbildning till ”certifierad BPSD utbildare” genom BPSD- registrets utbildningar www.bpsd.se

Samtalsledarare ½ dag. Kommunal och regional nivå.

Syfte

Ge redskap för att vara samtalsledare i grupper ”personcentrerad omvårdnad steg 1”. Studiecirkel enligt Demens ABC och handledningen ”Guiden”

Innehåll

Olika metoder för att kunna leda grupper. Teknisk information om webb utbildningen ”Demens ABC” på Svenskt Demenscentrums hemsida. Läs mer i Handledning för samtalsledare.

Upplägg

Halvdag utbildning enligt pilotmodell i projektet ”Utbildning, Uppföljning och Utveckling av demensvården i Örebro län”

Handledare, högskolepoäng.

Syfte

Utbilda personer som kan ge handledning genom daglig närvaro i ett utbildande och stödjande perspektiv med focus på personal inom omvårdnad av personer med demenssjukdom.

Innehåll

Handledning i omvårdnad. Pedagogisk ledarskapsutbildning som syftar till att den studerande skall utveckla den professionella och personliga kompetens som krävs för att kunna ge handledning i omvårdnad såväl i grupp som individuellt. Handledningens yttersta mål att säkerställa och vidareutveckla kvaliteten i omvårdnaden.

Upplägg

Sök utbildningen på olika  univeristet och högskolor.

Beroende på upplägg av utbildning!

Syfte

Utbilda personer  inom vård och omsorg som kan vara sammanhållande och stödjande för anhöriga i den lokala verksamheten. (vårdavdelning, hemtjänstgrupp eller dagverksamhet)

Innehåll

Finna ännu inte något utbildningsprogram men ”Etikportalen” kan vara ett redskap.

Upplägg

Beroende på utbildning.

Syfte

Utbilda undersköterskor till spetskompetens i demensvård. Dessa ska fungera som metod och teamledare inom sina olika enheter. Utbildningen ska ses som en möjlighet till karriärväg inom demensvården men fortfarande ge möjlighet till att bibehålla den direkta kontakten med  personer som har demenssjukdom eller kognitiv svikt.

Innehåll

Kursplanen varierar, det finns idag ingen standard för vad den ska innehålla. I Örebro läns utbildningsmodell finns flera olika utbildningar som bör ingå i en regional YH utbildning för undersköterskor inom demensvård.

Upplägg

Heltids eller deltids studier under ett eller 2 år. Beroende på kursplan.

Undersköterska

Syfte

Utbilda undersköterskor till spetskompetens inom demensvård. Dessa ska fungera som metod och teamledare inom sina olika enheter. Utbildningen ska ses som en möjlig karriärväg inom demensvården men fortfarande ge möjlighet till att bibehålla den direkta kontakten med  personer som har demenssjukdom eller kognitiv svikt.

Innehåll

T ex ”Specialisering i demensvård för undersköterskor”. Utbildningen utgår från den palliativa vårdfilosofin.

Upplägg

Samverkan mellan Silviahemmet och Sophiahemmet. Ett nätbaserat utbildningsprogram. 60 hp grundnivå, uppdragsutbildning på halvfart.

Sjuksköterska

Syfte

Utbilda sjuksköterskor i fördjupade kunskaper inom området demenssjukdomar, utredning, vård och omsorg samt palliativ vård vid demenssjukdom. Sjuksköterskorna ska efter utbildningen fungera som ”demenssjuksköterska” med olika uppdrag inom både kommun och landsting.

Innehåll

Utbildningen har ett tydligt omvårdnadsperspektiv och utgår från den palliativa vårdfilosofin som baseras på symtomkontroll, kommunikation och relationer, teamarbete och stöd till närstående. Omvårdnadsvetenskap med inriktning på omvårdnad. Palliativ vårdfilosofi inom demensvård. Personcentrerad omvårdnad vid BPSD. Etik och värdegrund vid demensvård

Upplägg

Utbildningen bygger på ett samarbete mellan Silviahemmet och Sophiahemmet  Efter fyra godkända kurser (30 hp) utges titeln Silviasjuksköterska. Magisterexamen i omvårdnadsvetenskap med inriktning demensvård erhålls vid Sophiahemmet Högskola då alla sju kurserna (60 hp) är genomförda och godkända. Studietakt, halvfart. Studieform: Distans, en introduktionsdag och en examinationsdag vid Sophiahemmet Högskola.

Läkare

Syfte

Utbilda läkare med fördjupade kunskaper om demenssjukdomar och handläggningen i processen samt främja förändrings- och utvecklingsarbetet inom demensområdet.

Innehåll

Föreslagen utbildning belyser forskning, bästa praxis och förmedlar redskap för att möta personer med demenssjukdom på ett professionellt sätt oavsett om det är i tidig eller sen sjukdomsfas.

Upplägg

Utbildningen har tagits fram i ett samarbete mellan KI (Karolinska institutet) och Silviahemmet. Efter examen erbjuds läkaren titeln Silvialäkare. Högskolepoäng: 60. Studieform: Distansföreläsningar via internetbaserad lärplattform. Silviahemmet Sophiahemmet

Paramedicinare

Syfte

Utbilda arbetsterapeuter, sjukgymnaster och kuratorer i fördjupade kunskaper om demenssjukdomar och handläggningen i processen samt främja förändrings- och utvecklingsarbetet inom demensområdet.

Innehåll

Upplägg

Ännu ingen kursplan Silviahemmet Sophiahemmet

Syfte

Tillgodose det ökade behovet av läkare med geriatrisk kompetens och specialisering inom området demens.

Innehåll

 

Upplägg

Läkemedel vid Demenssjukdom och BPSD.

Syfte

Behov av ökade kunskaper om de läkemedel som används inom vården av personer med demenssjukdom, hur läkemedlen fungerar tillsammans med annan medicinering hos äldre personer samt kunskap om utvärdering av dess effekter.

Innehåll

Utbildningsmodell för regionen saknas    

Metoder/Interventioner

Syfte

God omvårdande vid demenssjukdom kräver att den som vårdar har redskap och kunskap att ge gott bemötande och trygghet i alla de situationer som den demenssjuke kan befinna sig i. Följande metoder är exempel på olika tekniker och förhållningssätt som kan användas.

Validation

Innehåll

Validation är en personcentrerad kommunikationsmetod, som främst används för desorienterade personer (personer med Alzheimers sjukdom). Det handlar om att gå in i personens värld och i varje möte känna av vad som är lämpligt att säga och göra, för att med tillit och empati skapa en förtroendefull relation och på så sätt stärka självkänslan och säkerheten hos personer med demenssjukdom.

Upplägg

En introduktionsdag. Sedan 10 dagar under ett år. Mellan dessa dagar har den studerande uppgifter att utföra inför varje ny studiedag. Utbildningen VF/Validation® arrangeras av Karlskoga kommun.  Karlskoga har ett flertal undersköterskor som arbetar utifrån metoden. Länk till kursen.

Reminiscens

Innehåll

Reminiscens definieras som en hjälp att komma i kontakt med tidigare upplevelser, speciellt upplevelser som har varit betydelsefulla för individen. Det är viktigt att respektera personens egen historia, såsom hon själv vill berätta den. Reminiscens handlar inte om att gräva fram obearbetade upplevelser från uppväxtåren.
– Reminiscens kan ha en terapeutisk effekt men är ingen terapi Länk till kursen.

Upplägg

Utbildningsprogram för länet saknas.

Massage/beröring

Innehåll

Mjukmassage, även kallad taktil massage, är mjuk men fast massage av huden. Syftet är att skapa en trygg situation för den sjuka människan. Massagen görs efter ett strukturerat mönster, allt för att personen så småningom ska känna igen den varma handen och rörelserna. Länk till kursen.

Upplägg

Utbildningsprogram för länet saknas.

Beroende på upplägg.

Syfte

Fördjupade kunskaper om lösningar vid kognitiva problem hos personer med demenssjukdom.

Innehåll

Strategier, miljö, pedagogik och teknik. Innefattar att kunna förmedla kunskap till personer med demenssjukdom, anhöriga och annan personal.

Upplägg

Utbildningsdag planerad

1/2 dag år

Syfte

Fördjupade kunskaper i metoder som ger personer med demenssjukdom möjlighet till ökad rörelse och aktivitet.

Innehåll

Kunskap om The HIFE Program (the High-Intensity Functional Exercise Program) Utarbetat på Umeå universitet.  Kunskap om vardagsaktiviter och hur de ska utformas för att anpassas utifrån den demenssjukes funktionsnivå. Kunskap i att handleda övrig personal angående rörelse och aktivitet.

Upplägg

Utbildningsdag planerad 

]]> https://demenssamorebro.se/uncategorized/driva-utbildningar/feed/ 0 GÖRA-utbildningar https://demenssamorebro.se/uncategorized/gora-utbildningar/ https://demenssamorebro.se/uncategorized/gora-utbildningar/#respond Mon, 09 Jun 2014 12:19:56 +0000 http://demenssamorebro.se/?p=111

Självstudie 3-4 timmar per utbildning.  Individuellt ansvar Demens ABC Plus Primärvård Biståndshandläggare Hemtjänst Särskilt boende Anhöriga Sjukhus  (Kommer 2015)

Syfte

Få en basutbildning i vård och omsorg om personer med demenssjukdom utifrån det egna verksamhetsområdet.

Innehåll

Kunskap om demensvård och omsorg med inriktning på olika verksamheter. Utbildningen lämpar sig för all personal eftersom det finns fördjupnings delar för olika personal kategorier. Utbildningen ger också möjlighet att gå in i en digital verktygslåda där det finns tips som kan vara till nytta i den egna verksamheten.

Upplägg

Webbaserad kostnadsfri utbildningen. Kräver tillgång till dator och att en inloggning skapas. Utbildningen finns på Svenskt Demenscentrums hemsida www.demenscentrum.se. Utbildningen är självinstruerande och kan därför utföras enskilt. Efter avslutad utbildning kan deltagaren skriva ut ett diplom som uppvisas för arbetsgivaren/uppdragsgivaren.

Intervall

Utbildningen genomförs årligen.

Webbutbildning. Självstudier 3- 4 tim. Individuellt ansvar.

Syfte

Förstå och kunna bemöta olika Beteendemässiga och Psykiska Symtom, BPSD symtom,  som kan uppkomma vid demenssjukdom.

Innehåll

Kunskap om olika symtom vid demenssjukdom.

Upplägg

Webbaserad kostnadsfri utbildning. Utbildningen är framtagen av BPSD registret och finns på deras hemsida. www.bpsd.se

Syfte

Ge kunskap om skillnaden mellan personens tidigare funktionshinder och en ev utveckling av demenssjukdom.

Innehåll

Upptäckt och bemötande av personer med psykiska funktionshinder. Ärende gång vid utredning. Instrument för bedömning och strategier för bemötande. ”Tidiga tecken”

Upplägg

Inget koncept Bör utarbetas inom funktionshinder området

2 halvdagar eller 1 heldag Ansvar kommunal nivå

Syfte

Förstå och kunna bemöta olika Beteendemässiga och Psykiska Symtom, BPSD symtom, som kan uppkomma vid demenssjukdom. Kunna delta i olika bedömningar och skattningar av personer med demenssjukdom.

Innehåll

Kunskap om olika demenssjukdomar och symtom vid demenssjukdom och hur man på ett strukturerat sätt kan arbeta för att minska dess konsekvenser. Kunskap om hur olika skattnings skalor används. BPSD registret

Upplägg

Certifierade BPSD utbildare ger en dags eller två halvdagars utbildning enligt det koncept som BPSD administratörerna erbjuds. Sjuksköterskor och Arbetsterapeuter utbildar i användning av skattningsskalor.

10 tillfällen om ca 1 – 1,5 timmar under 1 år. Ansvar kommunal nivå.

Syfte

All personal ska få en möjlighet att reflektera över sin kunskap i personcentrerad omvårdnad. Från teori till praktiskt arbete.

Innehåll

Bygger på de åtgärder som rekommenderas i de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom. ”Vad kan du som vårdar och ger omsorg till personer med demenssjukdom göra för att vården och omsorgen ska bli mer personcentrerad?

Upplägg

Bedrivs som studiecirkel med ca 10 sammankomster/år. Samtalsledarare ansvarar tillsammans med chef för genomförande och organisation. Utgår från boken – Guiden till nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom.

Teamutbildning 1 dag /år. Ansvar kommunal/regional nivå.

Syfte

Ta tillvara på de erfarenheter som framkommit under omvårdnad steg 1. Utveckla teamet i att ge personcentrerad vård och omvårdnad. Vad kan teamet som vårdar och ger omsorg till personer med demenssjukdom göra för att vården och omsorgen ska bli mer personcentrerad?

Innehåll

Aktuell forskning inom demensområdet. Teambildning. Fallbeskrivningar utifrån teamets egen verksamhet.

Upplägg

Föreläsning, workshops, teamets roller. Gemensamt för hela teamet oavsett yrke.

En dag. Uppföljning enlig lokal rutin. Kommunal/regional nivå.

Syfte

Deltagarna ska få kunskap om vilka mekanismer som utlöser en utåtagerande/hotfull situation vid nära omvårdnad, samt hur man med hjälp av kroppsspråk, förhållningssätt och bemötande kan undvika dessa situationer.

Innehåll

Teoretiska och praktisk kunskaper i självskydd. Öka säkerheten, tryggheten och att lättare lösa eventuella hotfulla situationer vid nära omvårdnad och förflyttning.

Upplägg

Påbyggnadsutbildning av allmän förflyttningsteknik. Kan ges av egna personal som tidigare fått speciell utbildning i ämnet. Alternativt köpa hela utbildningen. Båda utbildningarna kan köpas av Durewall institutet www.durewall.se eller Modern arbetsteknik www.modernarbetsteknik.se.  Se även Modern arbetstekniks utbildningsmaterial: SjälvskyddskunskapDemens_13_05.

Syfte

Ge kunskap till undersköterskor i att arbeta med strategier i vardagen där skydds och begränsnings åtgärder, larm, kognitiva hjälpmedel och bostadsanpassning kan ingå.

Innehåll

Teknik och strategier i vardagen. Lagstiftning och rutiner.

Upplägg

Arbetsterapeuter, Sjukgymnaster och Sjuksköterskor samlar arbetsgruppen för utbildningstillfällen. Rekommendation om att använda ”Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar”. Kostnadsfri webbutbildning som finns på demenscentrum.se/Nollvision

Beroende av upplägg. Halvdag återkommande årligen Kommunal nivå.

Syfte

Ge kunskap till undersköterskor i att genomföra träning och aktivitet i vardagen som syftar till ökat/bibehållet välbefinnande och fysisk styrka.

Innehåll

Kunskap om vardagsaktiviteter och i att användanda av HIFE

Upplägg

Sjukgymnaster utbildar baspersonal i att utföra instruktioner enligt HIFE modellen. Arbetsterapeuter utbildar baspersonal i omsätta fysisk träning i vardaglig aktivitet.

]]> https://demenssamorebro.se/uncategorized/gora-utbildningar/feed/ 0 KUNNA-utbildningar https://demenssamorebro.se/uncategorized/kunna-utbildningar/ https://demenssamorebro.se/uncategorized/kunna-utbildningar/#respond Mon, 09 Jun 2014 10:57:05 +0000 http://demenssamorebro.se/?p=107

Självstudie
3-4 timmar per utbildning.  Individuellt ansvar.

Utbildningar i Demens ABC Plus

Primärvård

Biståndshandläggare
Hemtjänst

Särskilt boende

(Anhöriga hösten 2014)

(Sjukhus 2014)

 

Syfte

Få en basutbildning i vård och omsorg om  personer med demenssjukdom utifrån det egna verksamhetsområdet.

Innehåll

Kunskap om demensvård och omsorg med inriktning på olika verksamheter. Utbildningen lämpar sig för all personal eftersom det finns fördjupnings delar för olika personal kategorier. Utbildningen ger också möjlighet att gå in i en digital verktygslåda där det finns tips som kan vara till nytta i den egna verksamheten.

Upplägg

Webbaserad kostnadsfri utbildningen. Kräver tillgång till dator och att en inloggning skapas. Utbildningen finns på Svenskt Demenscentrums hemsida www.demenscentrum.se. Utbildningen är självinstruerande och kan därför utföras enskilt. Efter avslutad utbildning kan deltagaren skriva ut ett diplom som uppvisas för arbetsgivaren/uppdragsgivaren.

Intervall

Utbildningen genomförs årligen.

Självstudier
Individuellt ansvar.

Syfte

Öka kunskapen om äldre och läkemedel.

Innehåll

Utbildningen utgår från patientfall. Utbildningen består av fristående delar där AT-läkaren (Sjuksköterskan) själv väljer startplats.

Upplägg

Webbaserad kostnadsfri utbildning. Utbildningen är framtagen av Socialstyrelsen i samråd med Läkemedelsverket, Sveriges Läkarförbund, Svenska Läkarsällskapet samt Sveriges kommuner och Landsting. www.kunskapsguiden.se

Webbutbildning. Självstudier 3- 4 tim. Individuellt ansvar.

Syfte

Förstå och kunna bemöta olika Beteendemässiga och Psykiska Symtom,  BPSD symtom som kan uppkomma vid demenssjukdom.

Innehåll

Kunskap om olika symtom vid demenssjukdomar.

Upplägg

Webbaserad kostnadsfri utbildning. Utbildningen är framtagen av BPSD registret och finns på deras hemsida. www.bpsd.se

Ingen utbildning finns utarbetad ännu.

Syfte

Ge kunskap om skillnaden mellan personens tidigare funktionshinder och en ev utveckling av demenssjukdom.

Innehåll

Upptäckt av ev demenssjukdom hos  personer med utvecklingsstörning. Ärende gång vid utredning. Instrument för bedömning (”Tidiga tecken”) och strategier för bemötande.
Tidiga tecken

Upplägg

Inget koncept. Bör utarbetas inom funktionshinder området

]]> https://demenssamorebro.se/uncategorized/kunna-utbildningar/feed/ 0 Veta-utbildningar https://demenssamorebro.se/uncategorized/veta-utbildningar/ https://demenssamorebro.se/uncategorized/veta-utbildningar/#respond Fri, 30 May 2014 12:03:04 +0000 http://demenssamorebro.se/?p=96  

Självstudie, 3-4 timmar. Individuellt ansvar.

Syfte

Få en grundläggande kunskap om demenssjukdom och hur den kan yttra sig. Underlätta den vardagliga kontakten med demenssjuka personer.

Innehåll

Grundläggande kunskap om demenssjukdomar och förhållningssätt.

Upplägg

Webbaserad kostnadsfri utbildningen. Kräver tillgång till dator och att en inloggning skapas. Utbildningen finns på Svenskt Demenscentrums hemsida. Utbildningen är självinstruerande och kan därför utföras enskilt. Efter avslutad utbildning kan deltagaren skriva ut ett diplom som uppvisas för arbetsgivaren/uppdragsgivaren.

Demens ABC

Intervall

Utbildningen genomförs årligen.

]]> https://demenssamorebro.se/uncategorized/veta-utbildningar/feed/ 0 R&R– uppföljning https://demenssamorebro.se/uncategorized/arbetsgang-uppfoljning/ https://demenssamorebro.se/uncategorized/arbetsgang-uppfoljning/#respond Mon, 26 May 2014 08:28:42 +0000 http://demenssamorebro.se/?p=49

Nationella riktlinjerna rekommenderar att Socialtjänsten bör genomföra en tidig social utredning. Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör minst årligen göra en medicinsk och en social utredning av läkemedelsbehandling, kognition, funktions- och aktivitetsförmåga, allmäntillstånd, eventuella beteendeförändringar och beviljade biståndsinsatser.

Demenssjukdom leder till att personens kognitiva och funktionella förmåga successivt försämras. Genom riskbedömningar kan man förebygga skador och olika sjukdomstillstånd. En regelbunden minst årlig strukturerad medicinsk och social uppföljning syftar till att bedöma sjukdomen och dess konsekvenser, personens behov av medicinska och sociala insatser samt se till att behoven tillgodoses.

För att göra strukturerade uppföljningar kan olika kvalitetsregister användas. Ex Senior alert, BPSD registret och SveDem.

Stiftelsen Stockholms Läns Åldrecentrum & Svenskt Demenscentrum har utarbetat checklistor som är ett redskap för kvalitetsutveckling. Checklista hemtjänst, Checklista säsrkilt boende.

Örebro läns rekommendationer

En gemensam bedömning mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten är en förutsättning för att personen får samtliga behov tillgodosedda. Detta förutsätter lokala rutiner utifrån ett fungerande multiprofessionellt teambaserat arbetssätt och utsedda ansvariga personer. Det ska finnas lokala rutiner för den tidiga sociala utredningen och den årliga medicinska/sociala uppföljningen som ska omfatta:

  • Medicinsk bedömning
  • Läkemedelsgenomgång
  • Bedömning av funktions och aktivitetsförmåga
  • Stöd/samtal med den demenssjuke/anhöriga
  • Bedömning av sociala insatser

Uppföljning efter ny demensdiagnos
Uppföljning av demenssymtom kan ske ca 3 – 6 månader efter diagnostillfället. En tidig uppföljning kan fånga prob­lem och frågor som uppstått en tid efter diagnosmötet. Demenssjukdomens förändring över tid samt läkemedelseffekt värderas genom olika bedömningar av personens funktioner. De kognitiva funktionerna följs med MMSEsr och/eller klocktest. Bedömning av tolera­bilitet och ställningstagande till ev doshöjning kan utföras av erfaren sjuksköterska per telefon, veckan innan läkarbesök för uppföljning.  Ibland behöver man komplettera bedömningen med ett EKG.

Årlig uppföljning
Alla personer med demenssjukdom skall, oavsett boendeform, bedömas åtminstone årligen avseende demenssjukdomen och dess konsekvenser (medicinskt inkl. läkemedel, funktionellt, omvårdnadsmässigt) och vid behov initieras vårdplaner­ing eller vidtas ytterligare åtgärder.

Behandlingstid och utsättning
En tumregel är att behandlingen med acetylkolinesterashämmare eller memantin bör fortgå så länge patienten bedöms ha utbyte av sin omgivning, dvs kan interagera med anhöriga/vårdare eller har någon kvarvarande ADL-förmåga. Vid tveksamhet om effekt kan utsättning prövas följt av ny värdering inom 2-3 veckor. Om ytterligare påtaglig försämring då skett bör preparatet återinsättas, men om ingen skillnad noteras, kvarstår utsättningen. Kliniska erfarenheter visar att utsättning av kolinesterashämmare kan ske direkt, utan nedtrappning. Utsättning av läkemedel mot demenssjukdom skall undvikas i nära anslutning till större förändring (t. ex. byte av bostad) i den behandlades tillvaro.

Strukturerad uppföljning
För att göra den årliga uppföljningen på ett strukturerat sätt kan kvalitets register SveDem användas. Registret innehåller olika delar:

  • Modul för grund registrering
  • Modul för uppföljning
  • Modul för särskilt boende

Personen ska informeras om att registrering sker!

Samtycke för registrering i kvalitetsregister

Instrument för uppföljning
I modulen för uppföljning på särskilt boende finns bedömningsinstrumentet Qualid, för skattning av livskvalitet, hos personer i sent skede av demenssjukdom. I Örebro län har man tagit fram en egen variat i samråd med forskaren Hanna Falk. Läs mer under rubriken bedömningsinstrument.

SveDem
Qualid Blankett SveDem (pdf)
Bakgrund Qualid Örebro variant (doc)
Qualid Blankett  Örebro variant (doc)

Förutom nedsättningar av kognitiva funktioner så som minne, orienteringsförmåga, språklig förmåga och tankeförmåga, vilka kännetecknar demenssjukdom, förekommer även beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD). BPSD beskrivs dels som förändrade beteenden som är belastande för omgivningen (t.ex. aggressivitet, rop, vandringsbeteende), dels som psykiska symtom som är belastande för individen (t.ex. ångest, depression och hallucinationer).

Ofta är svårare BPSD förknippat med uttalad demensgrad. BPSD är en av de vanligaste anledningarna till att personen är i behov av ett särskilt boende och det är även ett skäl till läkemedelsförskrivning och polyfarmaci. I dagsläget sker dock alltför sällan en utvärdering av en eventuell läkemedelseffekt och personen behandlas ofta felaktigt med läkemedel vilket kan innebära negativa effekter och oönskade biverkningar.

Svenskt register för beteendemässiga och psykiska symtom vid demens – BPSD-registret
Syftet med BPSD-registret är att kvalitetssäkra omvårdnaden av personer med demenssjukdom och att uppnå ett likvärdigt omhändertagande över hela landet. Förekomst av BPSD kan ses som ett mått på livskvalitet för personen med demenssjukdom. Registret har en tydlig struktur som bygger på en kartläggning av frekvens och allvarlighetsgrad av BPSD, kartläggning av aktuell läkemedelsbehandling, checklista för tänkbara orsaker till BPSD, förslag på evidensbaserade omvårdnadsåtgärder för att minska BPSD samt utvärdering av vidtagna interventioner. Denna struktur genererar en individuell vårdplan.

Registrets processmått är tänkbara orsaker till BPSD som, omvårdnadsmässiga interventioner, bemötandeplan samt registrering av läkemedelsförbrukning, alla i enlighet med de Nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom (Socialstyrelsen, 2010) samt med SBU:s och läkemedelsverkets evidensbaserade genomgång av icke-farmakologiska interventioner. Resultatmått är registrering av frekvens och allvarlighetsgrad av olika psykiska symtom med det validerade instrumentet Neuropsychiatric Inventory (NPI).

BPSD registret

Checklista vid Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens (BPSD)

  • Analys av bakomliggande medicinska och sociala orsaker
  • Kritisk värdering av farmakologisk behandling
    – Undvik om möjligt sederande eller dämpande läkemedel
  • Vårdplanering med multiprofessionella teamet, anhöriga och om möjligt personen själv.
  • NPI (Neuro Psychiatric Inventory) skattning enlig BPSD registret
    – Registrering i BPSD registret efter information till patienten
  • Insatser enlig åtgärdsplan BPSD registret
    – Omvårdnad
    – Bemötande
    – Miljö
  • Utvärdering av insatser
  • Uppföljning enligt plan

Checklistan används även vid utredning!

Kvalitetsregistret SveDem ger ökade möjligheter att följa upp olika indikatorer inom demensvården. Exemplen på indikatorer skiljer sig åt mellan kommun och landsting eftersom SveDem ännu inte används i någon större utsträckning inom den kommunala vården/omsorgen.

I den nationella utvärderingen –”Vård och omsorg vid demenssjukdom 2014” som socialstyrelsen genomfört  anges olika indikatorer.

Utvärderingen av nationella riktlinjerna för demensvård 2014

Kommuner

  • Antal kända personer med demenssjukdom i kommunen
  • Antal kända anhöriga som vårdar personer med demenssjukdom
  • Antal särskilda boende platser för personer med demenssjukdom
  • Antal enheter som registrerar i SveDem
  • Antal personer som fått kognitiva hjälpmedel/bostadsanpassning
  • Finns demensteam i kommunen?
  • Finns speciell dagverksamhet för personer med demensdiagnos/minnesproblem?
  • Finns politiskt antagna planer för vård och omsorg av personer med demenssjukdom?

 

Landstinget

  • Antal nyregistreringar i SveDem i förhållande till förväntad förekomst
  • Antal gjorda uppföljningar i SveDem
  • Fullständiga demensutredningar i primärvården
  • Fullständiga demensutredningar inom specialistvården
  • Genomförda delmoment i demensutredning:
    – DT hjärna
    – Neuropsykologiska bedömningar
    – Funktionsbedömningar
    – Motoriska bedömningar
    – Språkliga bedömningar
    – Kuratorskontakter
  • Utredningstid i primärvården per vårdcentral
  • Väntetid inom specialistvården per klinik
  • Förskrivning av demensläkemedel

Vårdplan
Inom hälso- och sjukvården finns det flera områden med lagstadgad skyldighet att upprätta särskilda planer för enskilda individer. Exemelvis i lagen om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård, anges att hälso- och sjukvården, ska upprätta en vårdplan för patienter som skrivs ut från en enhet inom landstingets slutna hälso- och sjukvård.
Lagen om utskrivningsklara, Vårdhandboken.

Det är lämpligt att upprätta en vårdplan eller genomförandeplan även för insatser enligt socialtjänstlagen (SOSFS 2006:5). Arbetet med att upprätta en plan förutsätter alltid den enskildes samtycke och medverkan. Kan den enskild, till exempel på grund av demenssjukdom, inte medverka ska  anhöriga eller god man involveras.

Särskilda behov hos personer med demenssjukdom
I all planering är det angeläget att socialtjänsten och hälso- och sjukvården samarbetar så att personen med demenssjukdoms samlade behov, både av social omsorg och hälso- och sjukvård, tillgodoses. Vård- och omsorgsplanering baseras på ett reellt samarbete mellan personen med demenssjukdom, anhöriga och personal. Målet är att tillgodose den enskildes möjlighet till självbestämmande och att vården och omsorgen individualiseras.

Kommunikationen mellan personen med demenssjukdom, anhöriga och personal i vård och omsorg  är  avgörande för vård- och omsorgsplaneringens resultat. Personalen har på grund av sitt språkbruk och sin ställning en maktposition i planeringssamtalen, därför finns ett stort behov av reflektion över personalens kommunikativa handlande.

Eftersom personer med demenssjukdom eller minnessvårigheter ofta har svårigheter att förstå konsekvenserna av olika förslag kan det vara svårt för dem att delta på ett reellt sätt. Närstående kan därför vara en förutsättning för att någon form av delaktighet kommer till stånd och att personens röst blir hörd. Det krävs dock att närstående har insikt om sjukdomen, att de kan ta in information och att de kan fatta beslut.

Det är också av betydelse att socialtjänsten och hälso- och sjukvården förbereder och avsätter tillräckligt med tid för planering.

Benämning av olika planer/planering

  • Vårdplan: skriftlig plan för vård och omvårdnaden av en viss person. Används vanligen inom HSL.
  • Genomförandeplan: skriftlig plan för omvårdnad av en viss person. Används vanligen inom SoL.
  • Gemensam vårdplanering: när en person skrivs ut från sluten vård och termen medicinskt färdigbehandlad används.
  • Samordnad individuell plan (SIP): när en person har behov av insatser från flera olika områdenen det kan gälla både vård och insatser av social karaktär.

 

Olika typer av bedömningar
Att upprätta olika typer av planer är en förutsättning för att vården ska kunna följas upp och för att upprätta planer behövs både information från den enskilde och eller från närstående/god man samt olika bedömningar från professionerna.

De vanligaste bedömningsinstrumenten inom demensvård/omvårdnad

MMSEsr
Instrumentet MMT (på engelska MMSE) är ett enkelt och ofta använt test som ger en grov uppskattning av olika kognitiva funktioner,t ex orientering, minne, språk och logisk-spatial förmåga. Används vid basal demensutredning.

Klocktest
Test av konstruktions- och abstraktionsförmåga samt tidsuppfattning, kombineras vanligen med MMSE. Om utfallet vid kocktestet är sämre än normalt bör man gå vidare med kognitiv bedömning.  Testet används vid basal demensutredning.

Montreal Cognitive Assessment (MoCA)
Snabbt screening instrument för att fånga lätt kognitiv funktionsnedsättning. Utvärderar uppmärksamhet och koncentration, exekutiva funktioner, minne, språklig förmåga, visuokonstruktiva förmågor, abstrakt tänkande, räkneförmåga och orientering.

Kognitivt Screening Batteri (KSB)
KSB är ett relativt nytt instrument för screening av personer med misstänkt demenssjukdom (kognitiv funktionsnedsättning).
Testbatteriet kan användas inom såväl primärvård som specialistvård och kan vara ett bra  alternativ när tillgång till mer kvalificerad testning, t ex via neuropsykolog saknas.

Timed up and go (TUG)
Testning av vardagsbalans, gång och förflyttning. Instrument används vid bedömning av äldres funktionsförmåga. Kan användas för att identifiera personer med ökad risk att falla vid förflyttningar.

Aktiviteter i Dagliga Livet,  ADL -taxonomin 
ADL-taxonomin är ett instrument som kan användas för att beskriva en persons aktivitetsförmåga. Instrumentet kan användas inom många olika områden till exempel inom äldreomsorg. ADL-taxonomin är framtagen för att arbetsterapeuter inom olika typer av klinisk verksamhet ska ha en gemensam begreppsapparat för ADL-bedömning.

Ovanstående bedömningsinstrument finns angivits i överenskommelsen ”Rehabilitering av äldre – bedömningsinstrument”. En sammanställning av gemensamt antagna bedömningsinstrument för arbetsterapeuter och sjukgymnaster inom området rehabilitering för äldre i Örebro län.
Överenskommelsen ”Rehabilitering av äldre – bedömningsinstrument” (pdf)

Bedömningsinstrumentet ”Qualid” och den ”Kognitiva checklistan” kan  användas för att på ett strukturerat sätt samla de fakta som behövs för att ge en personcentrerad vård/omvårdnad. Qualid och kognitiva checklistan finns inte med i länets övernskommelse om bedömningsinstument.

Qualid
Qualid används för skattning av livskvalitet – hos personer med svår och medelsvår demenssjukdom. Personer med demenssjukdom i sent stadium har ofta svårt att själva berätta hur de mår. Om bedömningen görs före och efter en åtgärd t ex förändring i miljö eller byte av läkemedel kan bedömningen medverka till att utvärdera åtgärden.

Qualid Blankett SveDem (pdf)
Bakgrund Qualid Örebro variant (doc)
Qualid Blankett Örebro variant (doc)

Kognitiva checklistan
Kognitiva checklistan är ett material som arbetsterapeuter i Örebro län tagit fram. Målet med checklistan är att den ska vara ett stöd vid arbetsterapeutisk ADL-bedömning med ADL-taxonomin. ADL taxonomins användning har varit begränsad då den inte fångar de kognitiva svårigheterna. Med checklistan som komplement får man det stöd som behövs för att ringa in de kognitiva svårigheterna och resurserna.

Regelbunden strukturerad uppföljning
I de nationella riktlinjerna förordas en strukturerad uppföljning

 

Kvalitetsregister
Idag finns flera kvalitetsregister som gör det möjligt att utforma en strukturerad uppföljning.

Senior alert
Senior alert är ett kvalitetsregister för riskbedömning, åtgärder och resultat inom områdena fall, undernäring, trycksår och munhälsa.  Dessa områden är viktiga för att upprätthålla god hälsa och de har en stark koppling till varandra. Gå till Senior Alert.

BPSD registret
Beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD). Dessa symtom kan exempelvis vara aggressivitet, oro, apati, hallucinationer eller sömnstörningar och de orsakar ett stort lidande framförallt för personen med demenssjukdomen, men även för närstående och vårdpersonal. Registret kan med sin struktur, minska BPSD, bidra till personcentrerad vård, gemensamt språk för personalen, tydliga mål, teamarbete och utveckling av demensvården . Gå till BPSD registret.

SveDem
SveDem är ett kvalitetsregister för att förbättra demensvården i Sverige. Trots att demenssjukdomar drabbar många personer finns fortfarande stor osäkerhet, eftersom inte alla misstänkta fall blir utredda. Det saknas även data över utredning, behandling och uppföljning av personer med dessa sjukdomar. SveDem syftar till att tillgodose detta behov av uppföljning på demensområdet. Målet är en likvärdig vård och behandling av personer med med demenssjukdom. Registret har två delar, den första delen används när en person fått en demensdiagnos oberoende om utredningen gjort på bas eller utvidgad nivå. Så länge personen enbart har kontakt med landstinget registreras de årliga uppföljningarna i denna del. Om personen flyttar in på särskilt boende finns en ytterligare modul för fortsatt uppföljning. I Örebro län används den första delen på de flesta enheter men den andra delen används bara på några få boenden. Gå till SveDem.

 

Aktuell Forskning
Idag pågår forskning inom flera områden för att både hitta, motverka och mildra konsekvenser av demenssjukdom.

Här följer några länkar där man kan läsa vidare om aktuell forskning:

Karolinska institutet– Forskning, ”demens och alzheimers sjukdom”
Alzheimersfonden
Demenscentrum forskning
Lunds Universitet – forskning, ”experimentell demensforskning”
Linköpings Universitet – forskning, ”samtalsgrupper för demenssjuka”
SADF – Insamlingsstiftelsen för Alzheimer & Demensforskning

]]> https://demenssamorebro.se/uncategorized/arbetsgang-uppfoljning/feed/ 0 R&R – utredning https://demenssamorebro.se/uncategorized/rr-utredning/ https://demenssamorebro.se/uncategorized/rr-utredning/#respond Mon, 26 May 2014 07:26:44 +0000 http://demenssamorebro.se/?p=39 Vid misstanke om kognitiva problem börja med att ställa följande frågor till patienten:

Minnesstörning​
Försämring av minnet som påverkar vardags- eller arbetslivet
​
Försämrad tankeförmåga
Svårare än tidigare att tänka resonera. Lösa problem vilket yttrar​
sig i svårigheter att klara av vardagliga situationer.

Språkstörning
Svårare än tidigare att eller uttrycka sig i ord och skrift ​

Spatial förmåga
Svårare än tidigare att hitta i nya miljöer och/eller välkända​
omgivningar

Förändring av personligheten
T ex omdömessvikt, blödighet, känslomässig avflackning,
aggressivitet, försämrad insikt

Psykiska symtom
Nedstämdhet, initiativlöshet, livsleda, ångest, vanföreställningar, ​
hallucinationer

Vid förekomst av ett eller flera symtom finns misstanke om demenssjukdom!

Gå vidare med demensutredning!

Informera patienten om hur en basal utredning genomförs!
Hämtas på 1177

Arbetsgång vid demensutredning

Socialsituation

  • Anhöriga​ – Vilka får kontaktas?
  • Självständig eller behov av stöd i så fall vad?
    Ex Dagverksamhet, Hemtjänst, Hemsjukvård, Anhöriga, Annat​
  • Bilkörning​
  • Vapen
  • Alkohol​
  • Tobak

Aktuellt

  • Symtom​​
  • Förlopp​
  • Konsekvenser i vardagen
  • Problem​
  • Förväntningar

Symtomenkät

Hereditet

Förekomst av demens- eller psykisk sjukdom bland syskon, föräldrar, mor/far- föräldrar

Somatiska och psykiska sjukdomar

Vilka?

Aktuell medicinering ink. ev naturmedicin

  • Primärvård
  • Sjukhus
  • Annan vårdgivare
  • Egen medicinering

Fast vårdkontakt

  • Vem?
  • Var?

Fast vårdkontakt (pdf)

Somatisk status

  • Neurologi
  • Syn
  • Hörsel

Psykiskt status

  • Depression
  • Hallucinationer
  • Vanföreställningar

Geriatric depression Scale GDS-20-skalan (pdf)

Laboratorieundersökningar

  • Längd och vikt
  • Förhöjt calcium resp. homocystein
  • Lågt Hb
  • Pågående inflammationer samt TSH

Vid stark klinisk misstanke ta serumprover för:

  • Lues
  • Borrelia
  • HIV

Basala undersökningar

  • EKG
  • DT hjärna – Görs skyndsamt vid atyisk klinisk bild.
    – Hög prioritet i tidigt skede – Låg prioritet i sent skede.

​Nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010

Kognitiva funktioner

Grundstatus (utförs av läkare, arbetsterapeut eller sjuksköterska)

  • MMSEsr (Tidigare MMT)
  • Klocktest

MMSEsr Manual (pdf)
MMSE Protokoll svart/vit (pdf)
Klocktest demenscentrum och PDF Örebro modell (pdf)

​Vid behov av ytterligare status (utförs av arbetsterapeut)

  • Kognitiva Screening Batteriet (KSB)
  • Moca test
  • Alberts test
  • Canadian Occupational Performance Measure (COPM)

Screening Batteriet KSB   (Färgade brickor för markering finns bla hos MAR Örebro)
Moca test Manual (pdf)
Moca test protokoll (pdf)
COPM (måste köpas)

 

Bedömning av funktions- och aktivitetsförmåga

​Grundstatus​ (utförs av arbetsterapeut)

  • ADL bedömning  (Personlig och Instrumentell ADL)
    – ADL taxonomi utifrån kognitiv checklista

​Kognitiva checklistan (pdf)
ADL Taxonomin (måste köpas)
​
​Vid behov av ytterligare status (utförs av sjukgymnast)

  • 6 minuters gångtest
  • 10 meter gångtest
  • Antal uppresningar på 30 sekunder
  • Timed up and go (TUG)
  • Bergs balansskala

I överenskommelsen om bedömningsinstrument finns ytterligare instrument utöver de ovan angivna.
Rehabilitering av äldre – bedömningsinstrument Örebro län (pdf)

Primärvårdens åtagande

Utredningen ska utmynna ut i uteslutande av demenssjukdom eller fastställande av specifik demensdiagnos. (Alzheimers sjukdom, vaskulär demens, samt Alzheimers sjukdom med cerebrovaskulär skada (bland demens). Vid demens UNS och i övriga falla kan utredningen ske i samråd med eller av demensspecialist.

Specialistklinkens åtagande

Komplicerade diagnostiska problem vid misstänkt demenstillstånd, tex oklar symtombild. Svårbemästrade symtom, hastig progress, demens hos yngre individer (< 75 år). Rådgivning/konsultfunktion till primärvården i terapi och diagnosfrågor, second opinion.

Remiss till specialistklinik ska innehålla

  • Beskrivning av den kognitiva störningen
  • Påverkade funktioner (Beskrivs ev genom gjorda status)
  • Tidsförlopp
  • Laboratorie resultat
  • MMSEsr och Klocktest
  • Remiss för CT hjärna ska vara skickad

Övrigt

  • Patienter med psykosanamnes och misstänkt demensutveckling remitteras till utredning inom psykiatrin.
  • Personer med psykisk funktionsnedsättning och misstänkt demensutveckling remitteras till och utreds av habiliteringen.
    OBS! Basal och somatisk utredning sker dock via primärvården.  Vid utredning av personer med utvecklingsstörning, fråga om dokumentationen  ”Tidiga tecken” har använts.

Arbetsmaterial Tidiga tecken. Se även Flödesschema Tidiga tecken.

Vid diagnos

  • Diagnos enligt ICD 10
  • Registrering i SveDem
  • Information om demenssjukdomen till patient och anhöriga

1177 Vård guiden
Faktablad på olika språk Svenskt demenscentrum
Äldreguiden

Efter diagnos

Åtgärder för att minska konsekvensen av demenssjukdom

  • Kontakta kommunen
    ​- Demensteam
    – Arbetsterapeut
    – Anhörigstödjare
    – Hemsjukvård
    – Biståndshandläggare
  • Kontakta landstinget
    – Kurator
    – Sjukgymnast
    – Specialistklinik
  • Övrigt
    – Vid behov kalla till SIP
    – Boka tid för uppföljning

Demensintyg (pdf)
Närståendepenning
Vårdplanering ev Samordnad individuell planering (SIP) VISAM

En strukturerad uppföljning är en förutsättning för en adekvat läkemedelsbehandling

Behandling påbörjas om patienten bedöms vara i ett tillstånd där man har glädje av att bevara funktionsnivån. Behandlingen botar inte sjukdomen men kan påverka dess symtom så att för patienten viktiga funktioner bibehålls eller förbättras över en tid.

Kolinesterashämmare (AchE1)
Personer med Alzheimers sjukdom (lätt till medelsvår). Även vid Alzheimers sjukdom med inslag av cerebrovaskulär sjukdom (blanddemens) kan bli föremål för behandling.

Det finns olika sorters kolineterashämmare där man i Örebro län först rekommenderar Donezepil pga större erfarenhet. Preparaten kan ge biverkningar, vanligast är gastrointestiala men kan vara övergående. Långsam dos ökning och att inta läkemedlet tillsammans med mat minskar risken för biverkningar.

Doseringen ska individualiseras med hänsyn till effekter/bieffekter. OBS! Kolinerga preparat är vagotont verkande – försiktighet iakttas vid överledningsrubbningar och då patienten redan står på hjärtpåverkande läkemedel med dämpande effekt på hjärtat ( tex beta-blockare). EKG ska alltid tas före insättning av AchE1.

Memantin: Personer med Alzheimers sjukdom av måttlig till svår grad. Flertalet patienter som har Alzheimers sjukdom av medelsvårt till svår grad står redan på acetylkolinesterashämmare där man försöker motverka försämringen med dosoptimering. Om patienten trots detta försämras ytterligare kan tilläggsbehandling med Rivastigmin vara ett alternativ.

Läkemedel och äldre (pdf)

  • Analys av bakomliggande medicinska och sociala orsaker
  • Kritisk värdering av farmakologisk behandling
    – Undvik om möjligt sederande eller dämpande läkemedel
  • Skattning med NPI skalan
  • Registrering i BPSD registret efter information till patienten
  • Insatser enlig åtgärdsplan BPSD registret.
    – Omvårdnad  – Bemötande    – Miljö
  • Vårdplanering med multiproffesionella teamet
  •  Utvärdering av insatser
  •  Uppföljning enligt plan

BPSD registret
Samordnad individuell plan

]]> https://demenssamorebro.se/uncategorized/rr-utredning/feed/ 0